EN BIBLIOTEKARIE I LIVETS BIBLIOTEK
Jag har kört den här postbussen, varje dag, sen åttiotvå.
Ibland kan det regna, men idag är himlen blå,
Jag bär på ord och tankar, på siffror löften och svek,
som en bibliotekarie, i livets bibliotek.
Jag bär på vykort till fru Hansson, en faktura till nån som blir blåst,
och en postordersförskottsavi, som är stämplad i Borås.
Ett paket till lilla Jenny, och en tipsvinst till Hedin, och så veckans vackra kärleksbrev, till byns enda blondin...
Vem är det som skriver, alla hennes älsklingsord. Vem textar hennes namn så vackert, med en penna, röd som blod? Hon sitter alltid i fönstret, som om hon väntade på mig, tänk om hon nånsin bjöd in mig, men hon säger knappt ens hej.
Jag har ingen som väntar, nej, det är tyst, när jag kommer hem. Jag går till sängs och drömmer drömmar, ensam i min säng. Jag drömmer att jag vaknar, i hennes nakna famn.
Jag formulerar nästa brev, och skriver ut mitt namn...
Jag bär på vykort till fru Hansson, en faktura till nån som blir blåst, och en postordersförskottsavi, som är stämplad i Borås. Ett paket till lilla Jenny, och en tipsvinst till Hedin, och mitt allra bästa kärleksbrev, till byns enda blondin... Ja, mitt allra bästa kärleksbrev...
...till byns enda blondin
Den svenska landsbygden är tyngd av allehanda problem. Bensinskatter, avflyttning och bristande kollektivtrafik gör livet på landet till ett veritabelt helvete för många medborgare. För många förflyter veckan i ett dimmigt töcken där enbart fredagens uthämtande av alkohol på den licenserade ICA-hallen, lördagens shoppingtur till Coop Forum och söndagskvällens mysande framför Bingolotto blir de tomtebloss som temporärt förmår lysa upp den annars så dunkla och förpestade tillvaron.
Något av en glädjespridare - men likafullt en lieman - kan lantbrevbäraren te sig när han rullar fram över skakiga skogsvägar fullastad med post, reklam och annat matnyttigt eller själsvådligt.
Lantbrevbäraren är av en annan kaliber än de stekare som ses dela ut posten i en innerstad. Där har man en flådig cykel, kulörta solglasögon, åtsittande kläder som tämligen ofta innebär små kortbyxor långt in i december och dessutom innebär urinvägsinfektion lagom till mellandagarna men detta är som sagt ett urbant problem.
Lantbrevbärarna sitter varmt inne i bilen, oftast med Postens blåa keps på huvudet lyssnande på den lokala P4-kanalens utbud av dunka-dunka. Det blir en del stopp för utdelning men tempot innebär aldrig någon risk för hjärtinfarkt eller något annat orsakat av överansträngning.
Det är i denna miljö vi möter Sven-Ingvars berättarjag, personfierat av den karismatiske sångaren Sven-Erik Magnusson. Låten kom 1995 och hette Byns enda blondin.
Av olika anledningar får Sven-Erik Magnusson inte längre köra någon postbil. Hans utsaga skall med andra ord tolkas just så löst som man tolkar händelser och skeenden i en text där upphovsmannen markant skiljer sig från gestaltaren, så att säga. Om det gäller att blåsa i textförfattarballongen klarar sig Sven-Erik gott och väl i denna kontroll eftersom texten faktiskt skrevs av Niklas Strömstedt.
Niklas som ju fostrats i en väldigt litterär familj. Hans pappa; Bo Strömstedt, var tidigare kulturchef och chefredaktör för Expressen.
Så här kan Bo Strömstedt skriva: "Vad ger dikten? En kunskap. Den är stor. Jag vet inte om jag har sökt Ithaka. Homeros har, Eyvind Johnson , också James Joyce. Den kunskap dikten ger är en självklarhet, men vad den inte minst ger är en ton, en bordun."
Så här kan Bo Strömstedts son, Niklas Strömstedt, skriva: "Jag bär på vykort till fru Hansson, en faktura till nån som blir blåst, och en postordersförskottsavi, som är stämplad i Borås. Ett paket till lilla Jenny, och en tipsvinst till Hedin, och så veckans vackra kärleksbrev, till byns enda blondin...
Vi skall väl inte dra in den gamla fördomen om den stora inavel som sägs förekomma bland de vindpinade sällar som emanerar från landets provinser men nog ter det sig lite märkligt och nästan skrämmande att kvinnan Sven-Erik sjunger om verkligen är byns enda blondin. Antagligen är det undermålig population som orsakar detta fenomen eller så är de övriga kvinnorna gamla, tunnhåriga och kanske även flintis.
Låtens finaste och mest tänkvärda passage bjuds vi på i första versens tredje och fjärde strof: "Jag bär på ord och tankar, på siffror löften och svek, som en bibliotekarie, i livets bibliotek."
Fina ord som befäster och minner om Strömstedts litterära bakgrund men även planterar för åhöraren den viktiga position som textens huvudkaraktär besitter.
Avslutningsvis vill jag nämna textförfattarens verkliga eldprov. Att i en svensk sångtext klämma in ett ord på hela 22 (TJUGOTVÅ!!) bokstäver kräver sin tribut. I Niklas fall tvingades han separera och sedan träffa Agneta Sjödin.
Ordet som han liksom lyckades värka fram under stor vånda och existensiell kris var
P O S T O R D E R S F Ö R S K O T T S A V I
Sensmoral?
Vill Niklas Strömstedt spela Alfapet med dig så skall du vänligt - men bestämt - avböja.
Haha. Kul! Kan som kuriosa i sammanhanget berätta att jag, av en dam i just Borås, fick Dagens Tistel i Expressen för denna text.
Hon hade i sitt tillstånd av svårartad irritation vässat sin ilsknaste penna: "Jag vill ge Niklas Strömstedt Dagens Tistel för låten "Byns enda blondin". I texten förekommer ordet "POSTORDERFÖRSKOTTSAVI" och något sådant ord existerar icke".
Jaja...
Tisteln numera torkad och inramad.
Och ordet som inte finns innehåller alltså egentligen bara 21 bokstäver. Men blir bara ännu mer malligt av ryktet om 22.
Och i förtroende kan jag berätta att i just den här byn hade alla de övriga blondinerna flyttat till Karlstad.
Hej hej.
Tack för din snabba och intressanta kommentar. Det är nog bara 21 bokstäver men håller med om att 22 är roligare. Alla tänker liksom...vänta nu...vilken bokstav har jag missat. Lev väl.
Ett beställningsjobb är ju ett beställningsjobb, och skivförsäljnings-siffror är just sådana... Men Niklas, du kan väl ändå erkänna att det ÄR en skit-text? Go Mattias, dina analys-lustmord får mig att garva av stolen!
Tack för berömmet, Ozjeppe. Du får gärna tipsa mig om du hittar någon text du känner skulle "passa in"...
Tackar själv, det kommer garanterat om jag kommer på nån! Kör du bara svenska artister, förresten? Hela Svensktoppens historia måste vara ett ymnighetshorn i så fall!
Jag har tänkt att köra enbart svenska artister. Huruvida jag sedan skall ta mig an svenska artister som sjunger på engelska är jag lite osäker på. Kanske. Det finns ju mängder av exempel på dåliga poptexter på engelska och nästan samtliga har Per Gessle skrivit, märkligt nog.
Visst har jag skrivit många rader och texter som förmodligen aldrig ens skulle ha lämnat tanken. Det borde aldrig nått fingrarna och printern. De som balanserat på pekorals vassa knivsegg och som slutligen trillar på fel sida. Angst! Men just den här håller jag inte bland dem. "Blondinen" gör mig istället stolt o glad.
Jag tycker om historien om den svårt kärleks o ömhetstörstande postbilsföraren. Hans förhoppningar, besvikelser och alla dessa - för honom - egentligen totalt ointressanta försändelser att distribuera. Och sen då i slutet VÅGAR han visa vem han är.
Det jag har undrar länge är ju förstås om det blev dem till slut?
Nån som vet?
Niklas! Var det möjligen så att du skrev låten som ett beställningsjobb åt Sven-Ingvars och då medvetet valt en "dansbandsstilistik" eller har du själv haft planer på att ge ut den? Om så är fallet, tveka inte. Det skulle uppfattas som en lite ironisk gest. Kanske en samlingsskiva med tidigare outgivet material?
Niklas, hedervärt av dig att envist stå upp för ditt alster på detta självrannsakande och analyserande vis! Vore skitkul att se flera här sågade artister & textförfattare försvara sig själva!
Nej, låten kom 1994.
Anonym: Jag säger som jack Lucas i filmen Fisher King: Well...FORGIIIIIIVE ME...
Men visst. Du har rätt. 94 var det. Detta historiska år.
Haha, fantastisk analys! Slutet med alfapetet (som om texten skrivits idag självklart bytts ut mot wordfeud) var fantastiskt!
Kul att självaste Niklas S svarade. Mindre än två dygn efter att texten publicerats. Han måste vara en av dessa kändisar som googlar sig själv?
