KÄNNER HUNGER, KÄNNER TÖRST
I Paris, i New York City,
London och Bombay
har man specialmenyer
ingenting för mig
ge mig macaroni,
cannelloni och lasagne
spaghetti och därmed pasta
bara nämn dem vid namn
pescatore vesuvio
rabosola bombay
åååå ååå ååå ååå ååå
vad ni frestar mig
siciliana adonne
vegetarialo
åååå ååå ååå ååå ååå
jag får aldrig nog
mamma mia
pizzeria
cannelloni macaroni å lasagne
Den första inrättning man med dagens definition skulle kunna kalla för en pizzeria öppnade i Sverige i slutet av 60-talet. Givetvis inträffade detta i landets huvudstad; Stockholm. Bengt Wedholm hette mannen som på sin restaurang Östergök 1968 lät Stockholmarna smaka den goda maträtten från Neapel. Då skall man veta att Wedholm enbart var den som lanserade pizzan som en kommersiell produkt och så att säga massproducerade pizzor på sin restaurang. Det som blivit den gängse definitionen av en pizzeria.
Redan 1947 hade man dock i Västerås serverat pizza till hungriga, italienska gästarbetare på ASEA. Huruvida detta kan klassas som landets första pizzeria är en förstås en fråga om definitioner men om vi utgår från den popularitet som pizzan åtnjöt i Sverige från 1970 och framåt känns det mer troligt att säga att Wedholm är pizzans pionjär i Sverige. Han tog helt enkelt hit maten och "breakade den" som det heter på nusvenska. Men det skulle dröja innan pizzan fick sitt verkliga genombrott.
Först en bra bit in på 70-talet började trenden sprida sig och i mitten av 80-talet; 1985 ansågs utbudet av pizzerior i landet vara så stort att även lantisar kunde referera till fenomenet.
Något som den smajlande, välkammade och nästan hälsovådligt solbrände schlagerkungen och skivproducenten Lasse Holm slog mynt av detta år. Han har själv sagt att han satt en kväll och var förbannat hungrig. Och så kom Cannelloni Macaroni till.
Redan i sångens titel får medelsvensson kännedom om upphovsmannens världsvana och oefterrättliga stil. Det här med italiensk hämtmat är ingalunda någon nyhet för Holm, inte alls.
Tvärtom. Understundom låter han en nygräddad siciliana adonne slinka ner i halsen varpå det glittrar till i hans svarta solglasögon, får man förmoda. Det är helt enkelt en livsstil. Som det var bland landets jetset 1985.
Pizza, kebab, lasagne och pasta var mat som ännu inte helt fått fotfäste ute i landet. Pizzerior var alltjämt exotiska i säg Säffle eller Hedemora. Men inte hos Lasse Holm. Han var hungrig. Och han ville ha spaghetti och därmed pasta!
Hungern kan som bekant driva en väldigt långt. I detta fall blev det någon typ av schlageropera (märk väl det klassiskt italienska anslaget i refrängen) där olika italienska maträtter namedroppas till tonerna av en enerverande aria. Frågan är om inte låtens bästa rader är de som kören sjunger så entusiastiskt; mamma mia
pizzeria cannelloni macaroni å lasagne
Att rimma mamma mia med pizzeria var en effekt som även Galenskaparna och After Shave använde sig flitigt av i sin musikalklassiker "Mamma jag vill ha en italienare!" från katastrofmusikalen "Stinsen brinner!" två år senare. Helt klart var svenska låtskrivare under mitten av 80-talet fascinerade över den nya maten från medelhavet med tillhörande livsstil och attribut i form av loafers, svarta Ray-Ban-glasögon, kavajer med breda axlar och bakåtslickat hår (gärna i en liten svans baktill). Den som bäst fångar tidsandan är helt klart Lasse Holm mycket beroende på att han verkar så äkta.
Så genuin.
Så uppenbart initierad och beläst på ämnet. Han har en uppenbar passion för pizza (och för Denivit...) och vill med varje cell i kroppen missionera pizzans lov och omedelbara fördel gentemot all annan mat. Bäst kommer denna patos till uttryck i låtens starkaste rad: jag blir fascinerad
känner hunger, känner törst, det gör mig passionerad, det gör mig fylld av lust...
Receptet på framgång? Ta bara lika delar av: passion, hängivelse, ost, tomatsås, synthar och lite pescatore så blir du också en vinnare...
Kommentarer
Postat av: Ozjeppe
Jag vill också minnas när det begav sig, att Holm framförde den ganska seriöst och inte som ett skämt! Och var inte denna katastrof med i melodifestivalen också? Snälla Mattias, kan du inte slakta Markoolio snart?! Eller kör du bara en viss tidsperiod här?
Postat av: Mattias
Jag har funderat på Markoolio, Balsam Boys och dylikt men på nåt sätt är det så medvetet dåligt skrivet för att provocera så en slakt skulle framstå som lite onödig. Latin Kings och Lilleman, däremot kanske dyker upp. Eller varför inte Feven? Artister med pretentioner som själva inte känner till sin otillräcklighet.
Postat av: Ozjeppe
Jaa, Latin Kings MÅSTE du "göra". Visa att det inte bara är dansband som kan skriva skit! Kolla bara här:
http://www.hiphoptexter.com/text.asp?textid=226
Dynga är dynga oavsett tonarten och takten!
Postat av: marcus
Tänkte bara påpeka att galenskaparnas låt om samma tema hette "Pappa jag vill ha en italienare" inte mamma
Postat av: Rimbloggen
Marcus: Tack. Så är det självklart. Måste ha fått en knäpp och tänkt på "mamma mia"...förlåt. Skall bättra mig.
Trackback
