SJÖMANSJUL PÅ HAWAII
Jag en ensam sjöman är,
långt från svenska kustens skär,
skall jag fira julen här uppå Hawaii.
Här finns ingen smyckad gran,
ingen snö på juledan,
och i solsken ligger båten här vid kaj.
Det är julkväll på Hawaii,
men jag längtar hem till nord,
där de kära nu samlas vid helgsmyckat bord.
Här finns allt i överflöd,
så jag lider ingen nöd,
men det lindrar ej hemlängtans glöd.
Klockor ringa julefriden in,
klangen bringar ro i varje sinn.
Det är julkväll på Hawaii,
från dess blomstermängda kaj,
längtar jag hem till vinter och snö.....
Det är troligen så här Barack Obama kände sig när han var liten.
Han hade allt i överflöd. Han växte upp i ett paradis men insåg plötsligt en dag att han av någon obegriplig anledning saknade vinter och snö.
Med detta i åtanke är det inte särskilt konstigt att han vigt sitt vuxna liv åt förändring, a need for change, som han själv säger.
Texten vi så gärna samlas kring i dessa tider, heter Sjömansjul på Hawaii och gjordes på sin tid stor av en viss Yngve.
Yngve Stoor.
Det hela är formidabelt rörande och spelar på de mest hemvävda och konjaksdoftande känslor av julfascistnostalgi som tänkas kan.
Det förekommer mängder med texter där svensken längtar bort ifrån snö, is och hagel, blåst, regn, CSN och Försäkringskassan.
Faktum är att stora delar av dansbandsvärlden är hett förknippad med solsemestrar och paraplydrinkar, mycket tack vare de välkända värstingresorna till Karibien som inom dansbandsvärlden kallas för kryssningar. Men även för att dansbandet Barbados heter just Barbados och inte Hemavan.
Skulle vilja se dem uppträda under det namnet.
”Plats på scen för Hemavan med låten ”Älska mig i rutig pyjamas!”
Den sista droppen av magi som en sådan låttitel eventuellt skulle frammana, försvinner nog direkt inför ett så totalt osexigt och iskallt bandnamn. Bättre då att döpa sin orkester till något exotiskt som Barbados, Bananaz eller kanske Lollos Kokos.
Rimbloggen har tidigare tagit upp dessa texter där eskapismen varit det centrala.
E viva Espania, Papaya coconut och Magaluf är bara tre låtar i högen av epos som samtliga tar upp svenskens förkärlek för att resa bort mer än till.
Förutom dessa kan vi nämna Vikingarnas båda kioskvältare Hallå, hallå västindien och Blue Hawaii.
Hela tiden handlar det om en längtan till varmare breddgrader.
I ovanstående text är dock berättarens längtan av ett annat slag.
Den arma sjömannen har råkat bli strandsatt mitt i Stilla havet och finner sig plötsligt likt den gamle moderatledaren Ulf Adelsohn vara omsluten av hula-hulakjolar, sol och kokos.
Allt det som i vanliga fall brukar locka en utvandrad svensk.
Betraktaren av detta paradisiska fenomen; berättarjaget, vill dock därifrån. Möjligen spelar årstiden och den stundande helgen in i hans val av text.
Det är nämligen inte kul att fira jul utan ”snö på juledan”.
Tjena, säger jag. Välkommen till Lomma.
Slutligen kan man uppehålla sig kring det fenomen bland svenska visdiktare som uppenbarligen gör det möjligt för ”Hawaii” att rimma på ”kaj”.
Tidigare har vi mött detta i Werner & Werners klassiska hymn ”Vår julskinka har rymt” där en viss skinka sa ”goodbye och stack till Hawaii”.
Måhända är detta inte felaktigt rent språkligt men det känns ändå lite krystat.
Som alltid då jag tvekar om hur engelska ord skall uttalas, konsulterar jag den store lingvisten Elvis Presley som i filmen Blue Hawaii 1961 tydligt och med darrande överläpp sjunger ”Hawaiiiiiiii”.
Fonetiskt blir det något i stil med ”há-waj-ii”.
Att få Elvis att sjunga låten utan att ljuda de där små i:na på slutet av Hawaii skulle troligen vara lika svårt som att få honom att avstå från två skivor toastbröd stekta i smör, innehållande mosade bananer och jordnötssmör.
Elvis has spoken. Kaj kan inte rimma på Hawaii.
Lika lite som man kan fira en svensk jul på nämnda ögrupp.
>>>>>>>>>Relaterade rim: Family Four Vita vidder
Låtar som "Blue Hawaii", "Eviva España" (som inte ens är svensk från början), "Hallå Västindien", "Magaluf" och "Papaya Coconut" har kommit mycket senare, då det blivit mer naturligt att svenskar reser långt på semester, och skall därför inte jämföras med "Sjömansjul på Hawaii" som är från 1940-talet. En svensk "sjöman" är ju inte på resa för att semestra, utan har båten som arbetsplats.
Här analyseras svenska texter om så även översättningar av utländska original. E viva Espana är inte ensam om att ha en utländsk förlaga. "Där du går lämnar kärleken spår" med Frida och Ann-Louise Hanssons låt om "ding ding" är två andra exempel på detta. Det är den svenska tolkningen som är intressant. Om du läser inlägget en gång till kommer du att märka att jag påtalar skillnaden mellan Yngve Stoor-låten och så många andra låtar om längtan och eskapism. I "Sjömansjul på Hawaii" längtar man från sol till snö och inte tvärtom. På samma sätt sjunger Family Four kylans lov i sin låt Vita vidder.
Självfallet är en sjöman yrkesutövande och inte lika fri att välja sina resmål.
Herre jistanes!
Så många klokhuvud som uttalar sig om saker och känner sig så smarta! Texten här ovan är fel!
Rad 7 skall vara "Det är julkväll här ombord" sug på den skinkbiten en stund, förbannade okultiverade rim nördar. Vissa är faktisk uppväxta med denna sången, såsom jag! Frid över mors minne!
Krister Andersson
Oj
Det gick väl lite för fort, jag blev lite uppjagad!
Jag menar naturligtvis "rimnördar", allt annat i övrigt lika!
Krister Andersson
Krister Andersson: Det här verkar uppenbarligen viktigt för dig...även om rad 7 skulle vara fel förtar det inte intrycket av att texten är oerhört smörig och relativt lökig...
