IN A WONDERFUL BALLOON
I hit the road out of nowhere
I had to jump in my car
And be a rider in a love game
Following the stars
Don't need no book of wisdom
I get no money talk at all
She has a train going downtown
She's got a club on the moon
And she's telling all her secrets
In a wonderful balloon
She's the heart of the funfair
She's got me whistling her private tune
***
I take you on a skyride
A feeling like you're spellbound
The sunshine is a lady
Who ROX you like a baby
Efter flera år av samhällskritiska texter bestämde sig Per Gessle 1990 för att han skulle slå sig lös i en annan kontext. Hans oppositionella kollektiv Gyllene Tider (för konstkännare bekanta under namnet Halmstadsgruppen) hade gjort det till sin roll att belysa livets orättvisor (Billy), avslöja maktens arrogans (Marie i växeln) och fokusera på de fasor som det eskalerande mediesamhället fört med sig (Flickorna på Tv2).
Dessutom var bandet inte främmande för en aktiv roll i miljöfrågan och det nu så hett omdebatterade klimathotet (Tylö Sun), ej heller att mitt i allt allvar ironisera över sin egen generations kampvilja ((Kom så skall vi) leva livet)
När så Per träffade Marie Fredriksson i mitten av 80-talet och de bestämde sig för att blondera sitt hår och ikläda sig axelvadd, var turen kommen till det populärmusikaliska fenomet Roxette 1986. Första plattan Pearls of passion blev förvisso ingen demarkationslinje mellan den folkliga popen och de samhällskritiska textavsnitten. Många ser exempelvis singelhiten Neverendig love som den kanske tydligaste indikatorn på socioemotionella bindningar i de tidiga, agrara samhällen som uppstod i det medeltida feodalsamhället.
Efter succén med plattan Look Sharp 1988 som rendererade bandet en USA-etta och senare ett eget hotell åt Herr Gessle, kände upphovsmannen ett visst behov av att ta några steg tillbaka och rannsaka sin alltför akademiska hållning visavi textförfattandet.
Resultatet går att skönja i titelspåret till plattan "Joyride!", 1991.
Nu är det inte länge någon botgöring som önskas, ej heller något uppbrott från invanda föreställningar, ännu mindre något försök till revidering av antika tankemönster, exempelvis hittar vi inga referenser till vare sig Caesar eller floden Rubicon på plattan "Joyride!".
Istället verkar det vara så att Roxette enbart vill se denna skiva som underhållning, en förströelse för stunden, en nypa socker att kasta i kaffet, så att säga. Och visst unnar vi bandet detta avbräck i en annars så analyserande och docerande kontext.
Det finns en fin svensk översättning av Britt G Hallkvist av ovan nämnda text. Här följer den:
Jag slår i gatan från ingenstans
var tvungen att hoppa in i min bil
och bli en ryttare i ett kärlekens spel
följande stjärnorna
Behöver ingen visdomsbok
får inget pengasnack alls
Hon har ett tåg som går till centrum
hon har en klubb på månen
och hon berättar alla sina hemligheter
i en underbar ballong
hon är nöjesfältets hjärta
och hon får mig att viska i en
privat melodi
Hon säger: Hallå, din dåre!
Jag älskar dig!
Kom, låt oss rida en nöjesritt
rida en nöjesritt
Vilken slående skillnad igen, att LÄSA en låttext från att HÖRA den... och se på vilken dagis-nivå den faktiskt ligger! Och bottennappet just här, är frasen "ROX you like a baby"! Brr, jag är SÅ allergisk mot artister som bara måste nämna sina egna namn i texter och titlar! Nä, texterna har väl aldrig varit hr Gessles storhet. Däremot är faktiskt Roxette ett av mina "guilty pleasures", rent popmelodiskt- & så Fredrikssons röst, då.
Ja. Vad handlar den här texten om, egentligen? Ingenting.
Ord staplade på varandra likt soldyrkande, feta tyskar en eftermiddag på en strand i Costa Brava.
Ska inte vara sån men whistling översätts ju till vissla och inte viska. Ger i alla fall den meningen mer mening...
Elthon: Jo. Jag har också sett detta slarvfel och retat mig på det. Jag kan ju inte gärna skylla på Britt G Hallkvist....jag tror att vi får leva med det. En sak till angående Gessle. Han kan ju faktiskt också skriva bra texter...eller åtminstone en bra text. Lyriken i "It must have been love" är magnifik (obs ej
ironi), tycker jag. Synd att han inte kunde upprätthålla den nivån..."lay a whisper, on my pillow, leave the winter on the ground" och så lite längre fram "Make believing we're together
That I'm sheltered by your heart
But in and outside I turn to water
Like a teardrop in your palm". Jättefina bilder och en stämningsfull logik. Som sagt. Varför är inte alla Roxette-texter så här bra?
