Rimbloggen

I brustna illusioner
färdas vi vår väg
Vi ser allt runt om förändras
sakta steg för steg
Och fast vi har våra mål, våra ideal,
våra drömmar och begär
så vinner vi just om vi blundar
ser vi till världen som den är
Som den där

Vi behöver varann
Hand i hand
glömmer vi att världen står i brand
Och fast vi tvekar ibland
finner vi varann
Och vi vaknar upp tillsammans
Hand i hand

Brustna illusioner
Vänder vi oss bort
Vi vill så gärna vinna
Barn av samma sort
som vill dela vårt liv, våra ideal,
våra drömmar och begär
Så kanske vi en dag kan vakna
Och se världen som den är

Jag har laddat med ett stort glas rött och lagt upp fötterna på den mjukaste av kuddar, allt i syfte att ägna några dyrbara minuter av mitt liv åt att verkligen dissekera Styles melodifestivalbidrag Hand i hand från 1987, som ju var året efter deras makalösa schlagerframgång med Dover-Calais. Jag inser nu att texten troligen är för mångbottnad och djup för mig, men tänker likväl göra ett försök.

Detta var ju den viktiga uppföljaren, låten som skulle visa att projektet Style var värt att satsa sina lappade jeans på även framledes. Och denna gång skulle även perspektivet vidgas, bort med den så hett omhuldade kärleksballaden, fram med den världsförbättrande hymnen, den fredsskapande anthem som förkunnar människors lika värde och gör planeten Tellus till ett enda stort kramkalas.
Lionel Richie, Michael Jackson och Bob Geldof hade alla några år tidigare lyckats med denna bedrift och nu var det Christer Sandelins, Tommy Ekmans och Gigi Hamiltons tur.

Texten börjar vansinnigt stämningsfullt. Man kan se hur de tre bandmedlemmarna sitter i samma bil och färdas "i brustna illusioner".
Man undrar just vilka illusioner en man som Sandelin kan gå och släpa på. Illusionen om att Hubba Bubba med blått omslagspapper alldeles självklart måste vara blå.
Det är den inte. Den är vit.
Se där en brusten illusion.

Stegvis ser de sedan hur världen förändras, en ganska klarsynt iakttagelse eftersom tiden har ett finger med i spelet.
Därefter lämnar Style helt enkelt svaret på hur vi skall uppnå alla våra drömmar och våra mål.
Sådant som man annars får betala dyra pengar för att få höra Mia Törnblom föreläsa om.
Lösningen, enligt Style, är att vi skall blunda och försöka se världen som den är.
Stegvis förändrad, får man förmoda.

Obestridligen når bandet ändock en viss konklusion då de vederhäftigt klarlägger sin ståndpunkt; att "vi behöver varann".
Gärna också "hand i hand".
Det hela blir en väldigt fin passage i texten:
"och fast vi tvekar ibland
finner vi varann
Och vi vaknar upp tillsammans
Hand i hand"

Eller vänta förresten. Det är kanske jag som har missuppfattat hela grejen.
Det här är kanske ingen global fredsepistel, trots allt.
Det kanske bara är en vanlig kärlekslåt.
Med den skillnaden att det handlar om ett engångsligg i Sundbyberg.

>>>>>>>>>Relaterade rim: Freestyle