Rimbloggen

Jag villa kasta loss
Lära mig slåss
Raka av mitt hår
Bäras ut på bår
Ta tjuren vid hornen och hålla dem hårt
Lita på sanningen och kväva all gråt
Börja sluta tro
Låta vansinnet gro
Jag vill sparka bakut
Göra nåt sjukt
Släcka fyren på berget som räddade liv
och smita från smällen med 7milakliv

Det kom ett mejl till Rimbloggen:

Hej!

Jag tycker att texten till Martin Stenmarcks låt 7milakliv är både saklig och finstämd.

Jag har själv tatuerat in den på insidan av låret och brukar sätta min näsa i ljumsken varje kväll när jag skall somna, så att jag på allvar kan tillgodogöra mig den.

Med hjälp av en intrikat akribi benar textförfattaren ut begreppen gällande alienation och utsatthet.

I texten möter vi en bruten man som redan har gett upp.

Jag-personen i texten vill av någon anledning (troligen chansen att få toppa Trackslistan) gå upp i ringen, möta sitt öde och ta det som en man.

Jag älskar hans sätt att först vilja lära sig slåss, sedan bli utburen på bår, låta vansinnet gro och sparka bakut INNAN han känner för att göra något sjukt.

Eventuellt skulle detta vara att klottra med sockervadd på en toalett, kamma sig med en elvisp eller lära sig dansa can-can i kaninkostym.

Om jag trots allt skall ha något negativt att invända emot, är det det här med den brinnande fyren, en i övrigt fullständigt kongenial och lysande (!) metafor.

Att släcka en fyr borde rimligtvis inte innebära någon smäll, såvida inte textförfattaren tänker sig att jag-personen är så illmarig och förslagen att han först släcker ner fyren, sedan sätter sig och väntar på en annalkande båt som rammar sagda fyr. Det skulle eventuellt innebära en smäll som han direkt negligerar genom att ta på sig några regummerade sjumilastövlar och smidigt (likt en katt i hög hatt) störta åstad.

Här tycker jag dock att en i övrigt rak och saklig text hemfaller åt en anmärkningsvärd grad av obehövlig spekulation och effektsökeri.

Jag brukar lyssna på texten dagligdags, tyst viska texten för mig själv när jag hackar lök och framförallt skriva av den ord för ord, i min lilla blåa anteckningsbok.

Med vänliga hälsningar

Itmahoa, legitimerad självplågare

från Chitn Putn Bhu, strax bortom Putn Chitn Buh.

I Indien.

>>>>>>>>>>>>>>>>Relaterade rim: Martin Stenmarck Rubb & Stubb