JAG HAR EN SÄNG OCH EN BRÖDROST
Gör vad du vill, ta undulaten
och den persiska mattan
Ja du kan länsa frysen med
Töm alla skåp, ta alla korten
för jag kommer inte titta på dom mer
Ja nu sitter man här och lutar sig tillbaks med ett glas vin
Det känns ganska bra, faktiskt riktigt bra
Om du trodde jag skulle ångra mig ringa och prata
Gråta och be snälla ta mig tillbaka nu, så tror du fel.
För jag har det så bra som en man någonsin kommer att ha det
Luften är fri och jag älskar att vara det
Men du, ge fågeln mat, ge undulaten mat
Nu sitter jag här, med Lisa Nilsson
Du tog alla plattor, men du glömde henne kvar
Jag har ju en säng, och jag har ju en brödrost
Man kan ha det sämre, men en kudde vore skönt
Hellre utan gåsdun än att ligga där med dig
Jag sover bra, faktiskt riktigt bra.
Jag är inte helt säker på att den här bitterheten klär Martin Stenmarck.
I vanliga fall odlar han inte bara 90-talsskäggstubb utan även en bild av sig själv som varande en vandrande teddybjörn; mjuk som frotté och likt Nalle Puh kraftfullt begiven på det söta i livet.
Ibland så pass begiven att man fastnar med magen i en trädstam utan att komma loss.
Detta är också det bestående intrycket av Stenmarcks rollprestation i ovan citerade Ta undulaten, där musikal-Martin spelar rollen av sviken älskare.
Det hela känns omtumlande och svårfångat men de eventuella dubier man först hyst gällande huruvida killen är rätt man för den här typen av chanson, kommer dessbättre snabbt på skam.
Det är trots allt en annorlunda kontext för svärmorsdrömmen men ett sammanhang som han visar sig inte bara behärska utan även gör ytterst trovärdig för åhöraren.
Efter sin famösa bakgrund i den knogiga musikalskolan (you pay with sweat!) behärskar förvisso Martin dramaturgins mest elementära beståndsdelar. Stanislavskijs mässande ord om teaterkonsten sitter i Stenmarcks undermedvetna inpräntade tajtare än Roger Tallroths trikå.
Därför är det med avsevärd lätthet som smärtan och ångesten frammanas.
I texten (så sprängfylld av undertexter) bygger Stenmarck sedan upp en resolut scen av svek som samtidigt präglas av diverse förträngningsmekanismer.
Smärtan efter uppbrottet visar sig i själva verket vara förhållandevis ovidkommande, vad gör det väl om hans ex länsar frysen, tar alla korten, bär med sig den persiska mattan eller tömmer alla skåp?
I denna passus ser vi självklara paralleller till Orups 80-talshit MB vars refräng som bekant gick: ”Ta min hund, prygla min katt; gör av med mina pengar på en lördagnatt, ta min fru, ja, gör det du…”
I likhet med Stenmarck hade dock Orup en akilleshäl. Som du kanske minns ville han helst av allt inte släppa ifrån sig det som gjorde honom viril, potent och oövervinnerlig; dvs en frustande maskin; en bil av märket Mercedes-Benz.
På samma sätt har även Stenmarck en svag punkt i sitt liv. Efter separationen kan hans ex ta med sig allt; spriten, mattorna, kortet och halva kylskåpet.
Martin kommer ståndaktigt sitta kvar med sitt glas vin, lyssnande på Lisa Nilsson utan att fälla en tår.
Han har bara en önskan…att hon skall skona det som gör honom skäggstubbig, glansögd och svärmorsdrömsaktig…dvs hans undulat.
Ta vad du vill men låt för allt i världen inte burfågeln svälta!
>>>>>>>>>>>>>>>Relaterade rim: Wizex Miss Decibel (på tal om undulater)
Kommentarer
Trackback