NÄR FLASKAN ÄR TOM OCH OSTEN ÄR SLUT
i en vinterkväll
brasan den knastrar skönt
vi har det bra
Grammofonen den drar inte ström så det stör
vill du spela nåt skönt för mig?
Nånting av Debussy
eller ta vad du vill
Och när flaskan är tom och osten slut
sätt dig hos mig en stund och njut
jag skall värma dig
det tar jag inget extra för
så släck alla lampor som finns i ett hus
och kryp närmare, bra mycket närmare,
bra mycket närmare
och slösa på kärlek och värme och glädje
och ljus
Om man anser att det antagligen måste vara överhövan komplicerat för en skådespelare på Dramaten att nöta in texten till en tvåtimmarsmonolog, hur synnerligen avancerat måste det då inte ha varit för stackars Östen Warnerbring att i 1974 års Melodifestival memorera ovanstående lyrik där endast två vacklande rim binder ihop en hel schlagertext?
Detta är onekligen snillrik poesi väl värd en holländsk målares pensel.
Låten heter Mysig vals och känns rakt igenom väldigt mycket rödtjut och 70-talsplysch. Något som obestridligt förstärks av Östens gyllenbrunt tonade brillor och något noppiga kofta vid framförandet.
Märkligt nog - trots dessa småputtriga attribut - lyckades låten inte vinna. Istället var det några märkliga klåpare vid namn ABBA som sjöng om nåt gammal fältslag som föll den obevekliga juryn på läppen då de efter att alla bidrag spelats upp, samlades för sitt intetsägande kollokvium.
Oaktat Warnerbrings så himmelsskriande förmåga att fånga lyssnaren och på allvar förtälja en entusiasmerande historia krävs det dock en ansenlig mängd ord för att beskriva något ganska grundläggande.
Nämligen att textens huvudperson vill ha en ostbricka och en pava rött, klassiskt avkopplande musik och lite hångel i soffan.
Så här hänförd blev publiken när Östen sjungit klart:
Kommentarer
Trackback
