KULAN ÄR VÅR POLETT
en av oss måste vika
står här med min rival
våra chanser är lika
Älska eller dö
Snart ska valet bli lätt
Lady Antoinette
Oddsen fem emot ett
Bang! Du, ryska roulette
Nu finns ingen reträtt
Lady Antoinette
Kulan är vår polett
Bang! Du ryska roulette
Man kan lite lagom perplext undra vart Hadar Kronberg egentligen tog vägen?
1975 hade han ju allt.
En gripande dansbandsröst, en frisyr som såg ut som en JOFA-hjälm, hela familjen Glenmark bakom sig och dessutom Agnetha Fältskogs blåa satinbrallor från fjolårets Melodifestival tajt pressade mot grenen.
Ändå ratade schlagerpubliken hans bloddrypande kärleksuppgörelse i låten Lady Antoinette för att istället kora en verserad och hemvävd Lasse Berghagen till segrare. En barbröstad Björn Skifs blev i historisk belysning också en vinnare med sin klassiska popdänga Michelangelo.
Hadar Kronberg är det dock enbart en försumbar skara tv-tittare som minns.
Var någonstans fallerade det? Var det den uppenbara föresatsen att rida på ABBA:s oförlikneliga framgångar med sångtexter om äldre epokers fransoser som satte käppar i hjulet? Var svenska melodifestivaldiggare helt enkelt fed up på hela den där grejen med Frankrike, fältslag, giljotiner och pudrade peruker? Eller var det den sinnesjuka stölden av Fältskogs kungsblå mysbyxor som blev för mycket?
För inte kan det väl ha berott på den vederkvickande texten om en kärleksduell i gryningen? Den är nämligen kolossalt imponerande; hur ofta möter vi ord som "rival" och "reträtt" i nutidens schlagerlyrik?
Svaret är alltför sällan.
Så varför gick det som det gick?
Jag kan sätta en kula, eller en polett, på att det var sidenbrallorna..
Kommentarer
Trackback
