KVÄLLEN BLEV LITE LIVAD
Ljusräkningen är i alla fall betald...
är du sur för att jag kom lite försent från jobbet?
Det var pågarna som ville bjuda på en öl
Jo, visst, jag skulle köpa lite räkor
Det var nåt mer, jo ett par flaskor vin
du förstår; kvällen den blev lite livad
och ölen som bjöds den var kall och fin
Jag har byggt vägar i öknen, seglat som oerfaren jungman
och hackat kol i gruvorna i Wales
och borrat olja på en plattform i Atlanten
så att ändra på mig nu är nog försent...
Skånes ovedersägliga svar på Hank Williams levererar här sin helt klart mest ärliga och framförallt mest trovärdiga text om krossade relationer.
I sann uppbrottsanda och i en innerligt kokande countrydräkt (som både känns inoljad med ångest och utsatt för martyrens skitigt nedsotade cigarettrök) fångar Hasse Andersson den västerländske mannens repetetiva svek och tillkortakommanden gentemot sin omgivning.
Som en intjärad sträng av trolöshet ter sig den i texten fransiga livlina som varsamt tvinnats av mannens längtan efter att både ha kakan och äta upp den.
En tillflykt till något förmodat grönare gräs på andra sidan, en ofördelaktig eskapad till nyare och bördiga jaktmarker, i detta fall en pub i Ängelholm tillsammans med ett tvivelaktigt klientel som enbart refereras till som "pågarna".
Låten som ger oss all denna smärta, bedräglighet och livskris, återfinns på Hasse Kvinnaböskes blockbusterskiva Änglahund som gavs ut 1982.
Låten som ger oss all denna smärta, bedräglighet och livskris, återfinns på Hasse Kvinnaböskes blockbusterskiva Änglahund som gavs ut 1982.
Det är en prärieinspirerad bluescountry kallad Ann-Christine; en låt om en man som enligt egen utsago har haft många järn i elden. Han har bl.a hackat kol i Wales, pumpat olja i Atlanten och byggt vägar i öknen.
Jag förutsätter att detta är en del av den spänstiga centrallyrik som så ofta präglat Hasse Anderssons fatabur. Han har ju gjort sig känd som en oförvägen skildrare av biografiska brottstycken från sitt rika liv som cowboy i nordvästra Skåne.
En viddernas man som besjungit alltifrån arrendatorernas agrara problem, gröna vågarnas vånda kring lantlig grisförlossning, smärtan vid en hjärtinfarkt och kärlekskranka gubbar på ett ålderdomshem hemfallande åt förljugen nostalgi.
Någonstans förutsätter jag att alla dessa texter hämtat inspiration ifrån Hasses eget omfångsrika liv.
För att parafrasera en strof ur låten Änglahund menar Hasse att han är "ärlig och menar varje ord".
Sensmoralen i ovanstående text blir också lättare att förstå om vi tänker att det är Hasse själv som levt detta rika, äventyrliga liv. Sensmoralen är ju att en man född i den svartmuskiga myllan, fostrad av slättlandskapets pinande vindar, uppväxt med en dallrande tomgångstraktor, förälskad i sin mustiga gitarr och utsmyckad med skinnväst och cowboyhatt, som dessutom borrat olja, byggt vägar och seglat som oerfaren jungman, inte går att ändra på i första taget.
Hade bara den satans Ann-Christine fattat detta istället för att sitta uppe halva nätterna i ett becksvart rum, hade allting varit så mycket enklare.
Kommentarer
Postat av: Jonas (SEX NOLL TVÅ)
Jag kommenterar så som de flesta gör på YouTube, bara citerar den bästa delen:
"tvivelaktigt klientel".
Postat av: Perra
Som vanligt en utsökt analys av en text. Jag måste bara säga att din språkbehandling och ditt användande av den svenska ordskatten är formidabel!
Postat av: Rimbloggen
Jonas: Tack, å det var ändå den mening jag satte dit allra sist; mer som en klyscha ;)
Perra: Tack för de fina orden, jo min målsättning är att också få Svenska Språknämndens erkännande för gott uppförande och god språkbehandling i den svenska bloggosfären ;)
Trackback
