VID TRIUMFBÅGENS PORTAL
Får jag ge dig min vita orkidé?
Över två glas av finaste bouquet
Det är kväll på en liten restaurang
Du och jag och fiolens fina klang
Får jag ge dig min vita orkidé?
I vårt eget chambre separée
Där vi kysser varann
Och man ryser lite grann
Ja då känns det som om
Himlen står i brand
På promenad
Jag blickar stal
Vi fann vår kärlek
Vid Triumfbågens portal
Det här kan vara den mest eggande svenska texten sedan Gustaf Fröding svängde ihop dikten En morgondröm 1896.
På ett erotiskt laddat men samtidigt förfinat, skört och sparsmakat sätt smeker Matz Bladhs fram texten till låten Min vita orkidé på ett manér som nästan omedelbart får en att associera till smältande mjukglass.
Att det hela utspelar sig i Paris är uppenbart men för den som eventuellt tvivlar, har textförfattaren på ett kuriöst sätt lagt in typiska turistglosor på franska, såsom bouquet och chambre separée.
Huruvida sångaren Paul Sahlin med förbundna ögon och enbart sin doftande näsa kan skilja ett vin med finaste bouquet från en enliters pappkartong med California Red, vet vi nu inte men vi får helt enkelt anta att han är konnässör i ämnet; han är ju de facto verksam i dansbandsbranschen där man alltid återfunnit personer med en förbluffande god smak.
Sahlin gör i framförandet en allt annat än slät figur, tvärtom lyfter han texten och skapar en erforderlig känsla av att verkligen vara på plats i kärlekens metropol, det sägenomspunna Paris, kanoniserat inte minst genom Walt Disneys film Ringaren i Notre Dame och den kommersiellt så framgångsrika sagoparken EuroDisney.
För många (exempelvis en sådan mondän primadonna som Kikki Danielsson) är Paris drömmen om den hett uppblossande romantiken, oftast ackompanjerad av den goda maten, det fina vinet och den fiolspelande tjockisen med fett hår som åtnjuter viss uppmärksamhet kring det väldukade bordet.
Mycket riktigt återfinner vi en fiolspelare som en slags vidhängande blindtarm till maten i Matz Bladhs låt.
Vill du skapa en romantisk text om Paris, glöm inte fiolspelaren, lyder således sensmoralen.
Han – för det är oftast en han – är lika självklar som rödvinsbakfyllan i hotellsängen dagen efter.
Att plocka bort honom är helt ogörligt. Det skulle kännas rimligare att veckotidningen Året Runt haft sommaruppehåll…
Samtidigt är ju fiolspelet enbart att – i dubbel bemärkelse – betrakta som ett slags förspel.
Det är ju egentligen den vita orkidén Paul Sahlin vill ge sin kärlek.
Han vill visa sin ståndare och sin pastill. Han vill dra av omslagspappret och ge små utläggningar om vattning och andra, praktiska små skötselråd…
Eftersom denna överlämning med stor sannolikhet skulle väcka viss uppmärksamhet ute i restauranglokalen, vill han medelst lock och pock truga in sin käresta i ett chambre separée.
Väl där inne kommer orkidén att överlämnas.
Ett klassiskt, dramaturgiskt upplägg. Det gäller först att bygga upp en förväntan hos motparten genom att sälja in orkidéns förträfflighet.
När detta svassande efter ett tag är över, när fröet redan har såtts, när berättelsen är etablerad och sanningen om orkidén förankrad; då inleds del två i förförelseakten; överlämnandet av den vita orkidén.
Man ryser lite grann, himlen står i brand och efteråt kan man kosta på sig själv att dra små anekdoter om hur det hela en gång började (vid Triumbågens portal), trygg i förvissningen om att orkidén överlämnats på ett korrekt, vördnadsfullt och propert sätt.
>>>>>>>>>>>Relaterade rim: Matz Bladhs Jag önskar er alla en riktigt god jul.
Kommentarer
Trackback
