SMÅ KAFFEBRUNA FNASK
vid hotell och minsta skjul
är vi goda och glada idag
Vi har ej ett barr av gran
ingen snö på dopparedan
men dom käcka
har badat ett slag
svenska glosor surrar hemkärt här
och pappersrosor sprider atmosfär
kring vår skinka, ost och sill
och den lilla nubben till
och sen whisky så mycket vi vill
Här finns allt från kaffekask
till små kaffebruna fnask
för att göra vår tillvaro skön
Långt innan fetmagade svenska män med mindervärdeskomplex och alltför många upplevda år i bagaget sökte sig till Asien för att ragga lammkött, fanns dylika tidsfördriv att ägna sig åt i det inte fullt lika exotiska Las Palmas.
Åtminstone om vi får tro den gamle schlagerestradören Harry Brandelius (1910-1994).
Vid en första anblick ter sig stycket Jul i Las Palmas fruktansvärt före sin tid.
Texten präglas av en raljant och listig ironi där ett dussinsemestrande medelst smaklös charter till Kanarieöarna vid juletid, braskande avfärdas som något riktigt billigt och lumpet. Man tycker sig nästan kunna sträcka ut sin hand och greppa tag i den sarkasm som Harry levererar i passagen om de prosaiska pappersrosor som utlovar "atmosfär".
Musikaliskt är verket en fullständigt obarmhärtig rip off på Yngve Stoors klassiska jullåt Sjömansjul på Hawaii. Lyriskt sett kan det alltså röra sig om landets första, helt ironiska låttext.
Eller kanske inte.
Den våldsamt förbluffande peripetin som uppstår när Harry låter oss höra om öns utbud av prostituerade gör nämligen att vi genast misstänker att textförfattaren haft ett medvetet, initalt syfte att få med ursprungsbefolkningens sociala umbärande enkom i syfte att underhålla.
Det är kittlande att leka med rimmen "kaffekask-kaffebruna fnask".
Vad kom först? undrar man. Var det kaffekasken som skulle få ett passande (med dagens ögon ytterst opassande) rim eller var det så att man redan från början ville få in det här med fnasken och deras annorlunda hudfärg? Sorgligt nog tror jag att det rör sig om det senare.
Begreppet kaffebruna fnask kan ju knappast klassas som nån form av malapropism från textförfattarens sida. Indicier för denna teori är bl.a textens fortsättning som ensidigt handlar om utnyttjande, otrohet och gubbsjuka. Eller, som Harry Brandelius så målande beskriver det: "romantiken blommar opp i var medelålders kropp".
Kommentarer
Postat av: Jonas (SEX NOLL TVÅ)
Den är så rolig, påminner inte så lite om Johnny Bode när han sjunger "sköööööön".
Postat av: Rimbloggen
Exakt. Fraseringen är mycket Johnny Bode; denne gigant inom svenskt nöjesliv.
Trackback
