FRÅN KONTOR TILL AMOUR
man slipper chefens tjat och kommer hem till slut
since I moved here, all I do is mysa, mys...
yes we do
Det är dags för fredagsmys
om det så är det sista jag gör
snart är det fredagsmys
hoppas inte föräldrarna stör
nu är det slut på veckan det är dags för
fredagsmyyyyys
En soffa och ett ljus, ett bord med massa gott
man kopplar av ihop och mumsar i sig nåt
Its only mysa, mysa, mysa, mysa, myys
Det är dags för fredagsmys
från kontor till amour
det är dags för fredagsmys man drar till tjejen där hon bor
nu är det slut på veckan det är dags för fredagsmys...
För en kolossal majoritet av svenskarna ter sig en fredagskväll utan vidhängande mys alldeles ruskigt förfärlig.
Ett dylikt scenario målar upp groteska bilder inne i huvudet. Kanske inte fullt så avskyvärda som tjocka lapplisor i färd med att lappa glänsande BMW:s eller den skakande bilden av en blödande husbonde som just fått sin penis avskuren i Bille Augusts film Pelle Erövraren men det är snudd på.
Utan mys verkar det inte finnas någon fredag.
Detta kollektiva behov av avkoppling, hjärndöd tv-underhållning och flottiga chips i skinnsoffan är kanske den allra sista resten av DDR-Sverige. En nostalgisk manifestation av en svunnen folkhemsepok då samtliga svenskar samlades samtidigt framför samma tv-kanal i samma typ av anskrämliga mexitegelvilla.
I takt med nyliberalismens landvinningar från mitten av 80-talet och framåt luckrades detta kollektivistiska behov så sakteliga upp och allt fler medborgare fann sin egen lycka genom att ägna fredagen åt självförverkligande aktiviteter såsom krokikurser, discobowling eller helt enkelt vanligt lönearbete; detta alltså trots att det stod fredag i almanackan.
På senare tid, jag gissar att det hela fick rejäl fart under 90-talskrisen 1992 eller däromkring, har starka krafter (läs: chipsbolaget OLW, landets kanske mest inflytelserika företag) i ett flertal lyckosamma kampanjer lanserat begreppet fredagsmys med helt nya undertoner. Det som tidigare var ett värdekonservativt samkväm inom en småborgerligt förljugen familjeidyll, relanserades som en opretentiös flykt från den postmoderna samtidens stress och jäkt. I takt med att prestationskraven ökat på invånarna, ökade också behovet av en gemensamhetsaktivitet som band samman nationen i denna vår hetsiga värld av räntor, femskift, övertid och Novalucol.
Som en reaktion skapades alltså det nya fredagsmyset som de senaste tjugo åren på ett självklart och lite sorgfälligt sätt kopplats samman med grillad kyckling, dillchips och Peter Settman.
Vilket samtidigt motsäger intentionen om att fredagsmyset skulle hjälpa folk med stressmage och halsbränna då just dessa egenskaper förvisso blir resultatet av ett veckobaserat intag av grillad kyckling, dillchips och Peter Settman.
Kommentarer
Trackback
