MÅRTEN GÅS
det blev tidigt hans namn
Mårten Persson var född i Simrishamn
Hade svårt stava rätt, hade svårt räkna bråk
inte många förstod hans skånska språk
ändå hade han det som skall till för en succé
han var tålig och slug, hade energi för fler
Andra barn rulla klot, Mårten Gås samla skrot
andra bada men Mårten han drog not
Mårten Gås, Mårten Gås var väl inget geni
men han hade som sagt sin energi
Körde mjölk, sålde glass och bar ut telegram
hade eget den dag han läste fram
Gjorde pengar på allt, sålde korv när det var kallt
Köpte strandtomt och byggde en damm och gjorde salt
överallt var han me och vid fyllda tjugotre
var han redan miljonär in spe
Benny Andersson utvecklade tidigt ett intresse för att greppa tjuren vid hornen och övermodigt gå in i sina mest otillgängligt undanstoppade, själsliga rum, för att i dessa eviscerera den förtröstansfulla folkmusik man får supponera att han lyssnat på som barn. Och inte utan framgång. Tillsammans med Orsa spelmän har han rönt både en stor kommersiell framgång men också ett tillbörligt erkännande från den annars så obehövligt njugga kulturpressen. Dessa framgångar har sedan bara accelererat med senare projekt som exempelvis Benny Anderssons Orkester.
Det är lite tråkigt att inte Bennys axiomatiske låtskrivarpartner; Björn Ulvaeus, på ett liknande sätt, har trängt in i sina ungdomliga influenser. Jag tror att Ulvaeus skulle ha allt att vinna om han så här på äldre dar tog fram den låtskatt (hela 40 melodier på Svensktoppen) som Hootenanny Singers sitter och liksom försynt ruvar på.
Om så sker får han verkligen inte negligera den här underbara gamla pärlan. Den heter Mårten Gås och framförs på ett soignerat sätt av bandets tondöve chaufför Hans "Berka" Bergkvist.
Den likaledes mondäna texten är självklart författad av allas vår Stikkan Andersson.
Och - låt oss slå fast detta med bestämdhet - det rör sig om en helt lysande text, fullständigt belamrad med allt vad man kan efterfråga gällande nödrim, klatschighet och berättarglädje.
Vi möter den unge entreprenören Mårten Persson från Simrishamn. En av alla dessa flitiga bävrar som (åtminstone enligt Maud Olofsson) vårt land ej kan få för många av. Frågan är väl om inte texten egentligen handlar om Stikkan Andersson själv; detta Hovas vittne som började med två tomma fickor och en mustasch och slutade med investmentbolag, privatjetflyg och en mustasch.
Kommentarer
Trackback
