70-TALETS GARBO IFRÅN FLEN
världens brutta ifrån Flen
känd för sina snygga ben?
Alla vänder sig på stan
när hon går på trottoar'n
stora gatan fram
Ifrån världens modehus
har hon fina anbud fått
men emot hon stått
Både London och Paris
har nu nobben från Irene
för hon ville bli kvar i Flen
Titta, titta där kommer Irene
sjuttiotalets Garbo ifrån Flen
Titta, titta efter som en svans
följer troget alla hennes fans
Titta, titta där kommer Irene
sötast utav flickorna i Flen
Titta, titta hit Brigitte Bardot
trippar hon så läckert fram på tå...
Rimbloggen hänger sig omedgörligt kvar vid sjuttiotalets försumliga objektifiering av kvinnor i svenska dansbandstexter, ett ämne som är nästan hur stort som helst och en aldrig sinande källa att ösa ur, verkar det som.
Denna gång är det bandet Bennys som ger oss den entusiasmerande hymnen om en till utseendet alls inte ofördelaktigt framhävd kvinna vid namn Irene. Det är hon som är Flickan från Flen.
Att just de rent estetiska företräden som möjligen kan finnas hos den person texterna kretsar kring tas upp är också det vanligast förekommande; oftast då utifrån en jämförelsevis belåten och imponerande horisont. Sångaren har fattat tycke för en viss person och faller pladask för vederbörande på grund av objektets intagande utseende.
Det är dock inte alltid som de kvinnor som besjöngs på 70-talets osedliga och flottigt orangebrunmurriga danshak, visar sig vara särskilt vackra i en klassisk bemärkelse.
Understundom har de helt andra egenskaper som framhävs, ibland diametralt motsatta attribut som egentligen ter sig ovidkommande och som på ett umbärligt och närmast tvångsmässigt sätt ändå måste offentliggöras.
Jag tänker då bl.a på Stora, feta Margareta eller Rara, underbara Katarina som varken var söt eller ful men (enligt uppgift) tämligen kul.
Det är förstås fullt plausibelt att upphovsmännen till nyss nämnda verk känt sig attraherade av både Margareta och Katarina, vad jag inte kan förstå är dock varför man på ett lite åbäkigt sätt vill bedyra sin vördnad för och sin förälskelse i dem genom att hemfalla åt en alls inte särskilt klädsam vuxenmobbing genom anmärkandet på kroppskonstitution och status i den social rankingen...
Nu kan dock inte Bennys klandras för någon liknande, förstucken föresats, då de helt sonika upptäckt Irenes skönhet och utifrån detta blott känt sig anmodade att föreviga det hela på vinyl.
Sköna grötrim bygger upp den första versen, precis så lekmannamässigt som vi älskar i den här bloggen.
De fina rimmen ter sig extra festliga när vi kommer fram till rimparet "som en svans/hennes fans" där sångaren uttalar ordet fans på engelska, något som ger en extra nervpirrande dimension åt stycket.
På likaledes känt manér väver textförfattaren sedan in namn på kända snyggingar som Garbo och Bardot för att ytterligare skapa en uppriktig känsla av autencitet.
Till sist har vi som oförargliga lyssnare övertalats totalt och inser utan vidare prut att den där Irene från Flen måste ha varit en sjuhelsikes sexbomb. En riktig donna, en underskön amazon.
Eller som man av hävd säger i Sörmlands motsvarighet till Rostock och som Bennys sjunger i andra versen: "Hon säljer lika bra som violen gjort en dag..."
Ty i Flen kan allting, alltid, ständigt och jämt sättas i någon slags paritet till den där jädrans violen!
Kommentarer
Postat av: Perra
En utmärkt analys av flickor och Flen i dansbandens värld. Många ruskiga kostymer har man sett på dansband genom åren men frågan är om inte detta var det värsta jag sett hittils. Byxorna är ju helt sanslösa!
Postat av: Rimbloggen
Tack, Perra. Ja, de byxorna går inte av för hackor. Undrar hur man viker ihop dem efter tvätt, de måste ju se ut som tillplattade vägkoner och kräva extra utrymme i klädbyrån.
Trackback
