STORA FETA MARGARETA
i samma slipfabrik
och varenda arbetsdag
är den andra lik
Jag skulle nog fått spader
och sagt upp mig må ni tro
men så länge du finns här så får jag aldrig ro
Åh, stora, feta Margareta tänk vad du är grann och fin
där du står och slipar prylar på en gammal slipmaskin
men en dag skall jag nog fria och då skall du bli min fru
Stora, feta Margareta...men det dröjer nog ännu
Montonin är en alltmer förekommande samhällsfara, ett överväldigande orosmoln som vuxit med gigantisk hastighet och till kolossala proportioner de senaste hundra åren.
Sedan industrialismens intåg på arbetsmarknaden vid slutet av 1800-talet har människan mer och mer blivit till verktyg för uträttande av diverse tjänster eller helt enkelt blivit små marionetter satta att tillverka mer eller mindre nyttiga produkter helt utan någon espri, känsla, livsglädje eller ens intresse.
Effektivitet, lönsamhet och rationalitet har varit honnörsorden i det moderna produktionssamhället, något som Charlie Chaplin skildrade väldigt frappant i sin sjuttiofemte film, den bedårande Moderna Tider som kom 1936. Även Nationalteatern skildrade denna fabriksmonotona utsatthet och kryddade även sin anrättning med ett väldigt tidstypiskt agiterande när de 1974 släppte sin låt Hanna från Arlöv som jag tidigare skrivit om här på bloggen.
I föreliggande Rimloggsbloggsanalys, som jag hellre tar thanatolsulfat än undviker att delge dig, möter vi Roland Järverups gamla favoritorkester; de schangdobla herrarna i Tonix som förälskat sig i en voluminös kvinna vid en slipmaskin. I sann manschauvinistisk dansbandstradition kommer hon knappast själv till tal i texten, däremot upplyses vi med en övertygelse så stark att den (för att låna Thorbjörn Fälldins ord) är "gränsande till visshet" om huruvida hon av omgivningen uppfattas som kraftig, välväxt, korpulent, rundlagd...ja, helt enkelt fet..
Detta verkar nämligen vara en helt accepterad benämning på hennes kroppsliga tillstånd; man får lätt intrycket att hon internt på sliperifabriken till vardags enbart kallas "stora, feta Margareta" utan någon direkt laddning i själva uttrycket. En vidunderlig kvinna med extrem rondör.
Själva motsvarigheten till Little Richards Long tall Sally...
Visst kan vi se henne där...framme vid slipmaskinen står hon likt Roseanne Barrs karaktär i filmatiseringen av Fay Weldons En hondjävuls liv och lustar. Hon pysslar med sin slip. Kanske biter hon sig lite i läppen och ler med en charmig tandglugg. Svetten lackar i hennes plufsiga panna.
Sångaren i Tonix har länge tassat kring henne, likt en kattunge omkring het gröt...nu har han dock bestämt sig och eftersom detta var 70-tal och svenskt dansband var det fritt fram att kurtisera, uppvakta och mer eller mindre slå in föremålet för sin heta trängtan i ett färgglatt paket redo för leverens till brudsängen redan i refrängen.
Mycket riktigt tänker sångaren fria till henne och när väl den obehagliga formaliteten är avklarad "skall du bli min fru" som Tonix sjunger.
Exakt vad Margareta själv tycker och tänker om saken verkar inte vara så viktigt.
Huvudsaken är att hon är fet och har ett namn som rimmar med just denna belägenhet.
Kommentarer
Trackback
