Rimbloggen

Det regnar, regnar
och molnen hänger
så lågt att dom kan trilla ner
och som vanligt har allt gått på sne'
Jag klarar snart inte mer
Det är blixt och dunder, och nånstans under
en gatuserveringsmarkis
står en ensam och genomsur kis
Och hon som lova' mig
hon skulle skynda sig hit

Jag är sur som en mopp
när jag äntligen hör små hastiga steg
Och så dyker hon opp
och min ilska rinner iväg
Ja, jag glömmer lågtryck och vad det heter
När vi kramas stiger min barometer...

Det fruktansvärda i att som vuxen man stå ensam i ett regn har en gång tidigare belysts här i Rimbloggen.
Då slutade det olyckligt, eftersom en Orup i lågskor såg sin älskade kvinna bedra honom.
I texten ovan slutar det dock lyckligt och eventuellt beror det på att Bengt Palmers hjälpt till med skapandet.

Den epokgörande låtskrivarduon Skifs/Palmers kallades ju med rätta för Lennon/McCartneys märgfulla men kontroversiella arvtagare, då de under nästan hela 70-talet dominerade de svenska hitlistorna.
Symboliken i låtsnickrandet och inte minst spänningsfältet som skapades mellan de båda, hade klara referenser till hur Paul & John arbetade under Beatles storhetstid. McCartney var ju den bångstyrigt lekfulle och naive dilletanten medan Lennon stod för lyrisk återhållsamhet, satirisk beska och världsvan mognad.
Ett mönster som alltså går igen hos Bengt Palmers och Björn Skifs.
Skifs är den testuggande pragmatikern, den mest seriöse av dem, en mondän dandy medan Palmers gärna skvätter in lite färg, liv och lust i verken. Ovanstående opus heter lite högmodigt ”Det regnar, regnar” och är trots texten en ystert sprallig solskenshistoria.

Björn Skifs har som bekant kallats den ”evige tonåringen”, till skillnad från exempelvis Amy Diamond som ju kallas den ”eviga tolvåringen”.
Skifs har en lång karriär, han har sett livet i både med- och motgång, spelat på världens alla scener, apat sig i tv, gjort film, toppat USA-listan samt gett en oannonserad spelning på Pizzeria Kajak i Piteå 1987. Spelningen var faktiskt så oannonserad att personalen på pizzerian själva blev gravt överraskade när Skifs stod utanför med en kulört banjo på magen. Det hela slutade med två stora stark och en morotscalzone.

En gång skulle Björn ut på turné med Peo Jönis men denne tvingades lämna återbud, varpå man istället fick anlita Jöo Penis. Denna gamle gamäng var dock ledig och de båda gjorde en ruggig succé som uppvärmare till Badrock sommaren 1988.

För att knyta ihop denna säck av somrig, svensk samtidskultur kan vi dra en snabb parallell från Badrock till den regnrock som vi förmodar att Skifs haft på sig under framförandet av ovanstående lilla visa.
En regnrock som en del, bl.a Jöo Penis, hävdar gett upphov till fransmännens smeknamn för kondom; capote anglaise…den engelska regnrocken.
Om detta får vi dock inte veta så mycket i låttexten, varvid vi nödgas avfärda det hela som ett snuskigt rykte.

Lite mer lär vi oss om nydanande, svensk poplyrik.
Den minnesgode minns säkert det femstaviga ordet bostadsrättsbalkong, som Danne Stråhed sjöng om i sin tolkning av Österlenvisan.
Skifs och Palmers ger oss ett annat exempel på en något tillkrystad med ändå genial poesi när vi får veta att Björn står under en gatuserveringsmarkis…sju stavelser om inte jag är helt ute och cyklar.
Vad skall man egentligen med något så futtigt som balkong eller Venedig till, när man letar efter kärleksfulla metaforer i sin poptext?
Det går ju faktiskt lika bra med en gatuserveringsmarkis…

>>>>>>>>>>>>>>>>>Relaterade rim: Björn Skifs Vild & Vacker