PEDDAR PEDDAR...
Människor hurrar och humlor surrar
peddar peddar och gurrar gurrar
Anders andrar och Niklas nickar
Lennart lellar och leffe leffar
hajen hajjar och soffan soffar
Eva evahahahahaaaar
Vi känner Thomas Orup Eriksson som en smålistig skapare och uttolkare av tämligen slipprig sängkammarsoul.
Hans magnetiska scennärvaro och kittlande förmåga att levandegöra tillvaron som cool nollåttaslicker har tidigare gett honom det prononcerade epitetet Sveriges svar på Terence Trent D'arby här Rimbloggen.
Tillsammans med de fryntliga gossarna i det hårdkokta kollektivet GES fick han också tillfälle att utforska delvis nya sidor av sitt konstnärsskap.
Mellan 1994 och 1996 stod bandet på sin absoluta peak, mycket beroende på att de var verksamma under just dessa år, och gladde det på chippendalesrock så hungrande svenska folket med små ekivoka texter om medelklassiga mäns oöverstigliga problem.
All till ett plinkande komp av ELO goes Ted Gärdestad.
Sparsmakat, otvunget och befriat från någon som helst vass kant.
Detta är i alla fall vad vi hittills har trott. Skrapar man lite på fernissan och gräver djupare finner man dock något helt annat.
Det är egentligen skrämmande att Orups helt ypperliga talang som rappare hamnat så totalt i skymundan.
Visserligen är det inte så svårt att se sambanden mellan gatans musik med allt vad den innebär av rotlöshet, uppbrott och självförstörelse, och det faktum att Orup växte upp i Huddinge, detta subversiva Stockholmsghetto.
Därför är det befriande att höra honom rappa loss i slutet av GES-låten Stanna världen en stund som rullade flitigt på landets alla radioapparater för sjutton år sedan.
Texten kretsar kring en ensam man i Niklas Strömstedts kristallklara gestalt. Hans montona liv präglat av vardag och tristess (bland annat finner vi i textens andra strof den roliga passagen: "jag brukar se på allt, tv tusenfalt. Jag går och lägger mig med Ylva-Marie") bryts enbart av de fåtal gånger en kvinna ringer upp.
Det är då som fåglar börjar sjunga och marken börjar att gunga (kanske lite löjligt...men möjligt).
När så texten puttrat på i två verser, tre refränger och ett stick känner plötsligt Orup att Strömstedt varit alltför länge i det så kallade limelightet varvid han helt sonika tar över med en egenhändigt komponerad rap, den text som till fullo återges här ovan.
Visst känner vi igen en del av den oregerliga namedropping som upphovsmännen så ogenerat ägnar sig åt. Anders heter Glenmark, Niklas heter Strömstedt, Soffan är troligen Sofia Eriksson. Hajen kan vara i princip vem som helst 1995. Gurrar och peddar syftar som bekant på två medlemmar av Just D.
Vad sedan verben "att gurra och pedda" betyder känns något mera outrett.
Kommentarer
Trackback
