TIO TANKAR OM RIM
Plugga, jobba, stressa
Springa omkring
Livet måste va' mera än så
Drömmer, längtar, väntar
På någonting
Plötsligt står det klart
Gåtan får sin lösning
Det är bara dig jag väntat på
Ett och ett är två
Har jag fått lära mig
Hjärtat börjar slå
När jag är nära dig
Så det måste va'
Nånting bra
Det här
Ett och ett är två
Det är jag säker på
För det fick vi lära oss när vi var små
Vi har alla rätt
Det är lätt
Det här
Det är inte svårt att förstå
Att ett och ett är två
Alltså. Jag är ingen expert på matematik men nog blir väl ett plus ett...tre?
Några år innan Will Smith slog igenom i tv-rutan som The Fresh Prince kunde svenska tv-tittare möta ett band kallat Bel Air.
Dessa gjorde i Melodifestivalen 1985 ett något luftigt intryck såtillvida att väldigt få människor idag kan peka ut dem ens i fullt dagsljus. Frågan är om de existerade redan då.
I texten till låten 1+1=2 möter vi ett vanligt förekommande tema. Nämligen människans obehagligt påträngande utsatthet inför den frammarscherande tiden men samtidigt det varaktiga faktum att den finns där för att mäta våra liv och på samma sätt hålla oss på banan genom en klar och fast struktur.
Experiment som genomförts på människor som helt förlorat förmågan att räkna tiden visar att vi som levande organismer hamnar i en känsla av frustration och djup ångest. Tyngdlöst simmar våra själar omkring i ett ljudlöst mörker, som i slutändan får katastrofala följder för kroppen.
Vi behöver dygnets alla ljud omkring oss; slamrande kaffekoppar, gnyende hundar och Tomas Ledins dallrande stämma, för att veta var vi befinner oss på samma sätt som vi behöver solens upp- och nedgång för att uppskattningsvis orientera oss om tid och rum.
Bel Air sjunger: Plugga, jobba, stressa
Springa omkring
Livet måste va' mera än så
Många kan nog identifiera sig med detta ekorrhjul.
Solen går upp och solen går ner. Sommar blir till höst. Hösten blir till vinter och så vidare.
Som Bodil Jönsson skriver i sin bok Tio tankar om tid: ”Den upplevda tiden är egentligen lika sann som den mekaniska/atomära tiden. Det är bara det att de är sanna i olika dimensioner. Min personliga tid, min egenmänskliga tidsuppfattning, är något som jag bara kan dela med mig själv, medan den tidsangivelse jag behöver för att stämma träff med andra är den konstgjorda tidsmätningen.”
Bel Air sjunger vidare: Ett och ett är två
Har jag fått lära mig
Hjärtat börjar slå
När jag är nära dig
Så det måste va'
Nånting bra
Det här…
Eller som Bodil Jönsson skriver i Tio tankar om tid: ”Om en människa inte har något nätverk inom räckhåll, vittrar också hennes självbild sönder.”
Vidare sjunger Bel Air: Det är jag säker på
För det fick vi lära oss när vi var små
Något som Jönsson beskriver sålunda: ”Människan präglas hela livet, men starkast präglas hon i barndomen.”
Exakt hur gammal textförfattaren till låten 1+1=2 var 1985 vet inte jag, men jag är bergfast övertygad om att kompositören höll sig till de enligt praxis statuerade tre minuter som Melodifestivalens arrangörer tillåter tävlingsbidragen att vara.
Tre minuter var alltså den atomära tiden.
Den egenmänskliga och självupplevda tiden var förmodligen mycket, mycket längre för de människor som tvingades att lyssna på låten.
DEN BRANDGULA PUCH DAKOTAN
Han gör som andra – han håller 90 och samlar damm
Han håller avstånd så ingen annan kan komma fram
Och så stolt och lycklig när han polerar och putsar lack
Så stolt och lycklig han har rabatt på en OK-mack
Samma sak varje dag
Det är så det skall va…..
Finns det inte nån som kan som en riktig man
Dricka öl och åka hoj?
Var finns det grabbar som tuggar taggtråd och spottar snus?
Finns det inte nån som kan som en riktig man
dra från snuten mest på skoj?
Var finns det grabbar som gör racer av min lilla
brandgula Puch Dakota?
När han går med Fido så har han jämt svarta påsen med
När han fixar maten så är det alltid nåt med paté...
Nja...jag tror att vi avslutar citatet här även om det känns lite rumphugget.
Upphovsmännen har på ett flagrant sätt klargjort sin ståndpunkt, nämligen.
Näst efter det famösa slottet, ÖSK, Claes Runheims hårgelé, Peter Flacks depraverade revynummer om Hjalmar från Viby, Sigvard Marjasins landshövdingeera och Lolita Pop är det tveklöst Kenneth & The Knutters som satt Örebro på kartan.
Denna mellansvenska gnällbältesmetropol skulle sakna en stor del av sin självkänsla om inte dessa svettiga män i skinnpaj och Ray-Ban-glasögon krystat fram en och annan sommarhit där de centrala delarna varit fylla, taktfasta trummor och bullrande motorer. Lite som Rydell & Quick fast utan deras flyktiga ironi.
Ty där motorburna coverband svänger sig med typiska attribut som bågar och skinnkläder, tränger Kenneth & The Knutters ner på djupet av denna veritabla folkhemskultur. Beskriver den grundligt och besjälat, konkretiserar provinsiella problem som motorstopp och hastighetskontroller samt ger sitt erkännande åt det enkla livet, en anmaning om att omedelbart göra sig tankad, packad och klar.
Alla kan vara med. Bara man är ung, villig och motorburen.
Bandet är också ett hänförande exempel på ett s.k "temaband" då allt de sjunger om har samma initialläge; nämligen motorer, brudar och öl.
Att vara temaband är de näppeligen ensamma om i detta avlånga land. Genom åren har ett stort antal temaband tillkommit. För att bara ta några exempel: Di sma under jordi (gotländsk mystik), Markoolio (idrott och tjejer), Sven-Ingvars (Värmland), Kent (hängpattar i motljus) och Lars Winnerbäck (Olika brudar från Linköping).
I Kenneth & The Knutters ovan citerade text; En riktig man, målar de (om jag tolkar alla logiska vurpor och vindlingar rätt) bilden av en försiktig man som alltid plockar upp hundbajs, äter paté, putsar fordon och har rabatt på en OK-mack.
Envisa rykten gör gällande att det hela handlar om Bosse Ringholm men detta skall vi låta vara osagt.
Huruvida denne man sedan längtar ut till det vilda livet eller inte tycker jag man som betraktare av texten har svårt att koppla men så har jag ju inte heller bensin i blodet, toplock på hjärnan och mosbricka i magen.
MÅSARNA SKRATTAR SIG HESA
Du tog ifrån mig hämnden,
jag aldrig velat ha.
Jag kommer aldrig glömma
hur jag hatade den stad.
Åååå Magaluf....
Måhända är jag överkänslig och ni får förlåta en sensitiv natur men är det inte så att det som Enskedes svar på Terence Trent D' Arby här visar prov på är ett klassiskt nödrim?
Till att börja med är "ha" och "stad" möjligen godtagbart av FN men inte i några andra, av mig erkända instanser.
Det är smärtsamt uppenbart för varje hyfsat nykter betraktare av denna citerade del av texten att stad skall skrivas i bestämd form singularis. Staden. Den staden. Nämligen Magaluf...ehh....
När sedan detta ord framsjunges iförd exakt en sådan rosa Vanheden-hatt som Orup bär i videon till låten kan man möjligen för rytmens skull acceptera ett vardagligt "stan". Å, som jag hatade den stan....låter fullt korrekt.
Men såsom Orup här istället väljer (?) att göra, dvs att låta subjektet återges i sin grundform, ger texten något av en dansk touch. Mycket kosmopolitiskt och exotiskt.
Det är kanske det som är tanken.
Denne lille mand....er en tilsyneladende forebillede .
JANSSONS FRESTELSE
Kan du spola tillbaka
råka blinka så jag hann inte med
Bara fyra sekunder sen du kom
och jag är redan på knä
Jag var på väg att gå, jag hade redan jackan på
Du log mot mig, och sen minns jag inget mera
Vad var det som hände,
säg att du kände
Samma sak som jag gjorde
Säg att det inte var en dröm
Vad var det för vind som vände?
Är det sant, när du ser på mig, åh
Det som hände, händer om igen
Det som hände var den rutinerade och skamligt skäggige Jimmy Jansson.
Han står bakom denna sonatin.
Annars mest känd för sin förmåga att springa snabbt på scen iförd jeans.
Jooo...just det. En sak till.
Han har rönt enormt stor framgång som en äkta och eruptiv tolkare av Jaques Brel.
Hans världsvana Breltolkningar har väckt en magnifik uppmärksamhet i delar av Frankrike.
Gatan ligger några kilometer från Eiffeltornet.
HYRAN ÄR BETALD
Ingen mår så bra som jag
så borde hela livet va
yeah yeah yeah ye
Har du sett kalendern när den fyller hela vardan?
Har du sett dig när du stressar upp och ner på gatan?
Måndag till måndag - det blev en sån dag
men inget kommer ner ooooaaaaaaahhhh
Eller när räkningarna skall betalas ja ja
eller när du är så trött och träffar någon pratkvarn
tvätta! diska! handla mat!
och allt skall ske idag!
Ingen mår så bra som jag
hyran e betald idag
och jag har lite pengar kvar
yeah yeah yeah yee eee...
Statens kulturråd uppges sitta i krismöte sedan den 1 mars 2008 då det med all önskvärd tydlighet stod klart att Sebastian Fronda inte gick vidare till final i den svenska Melodifestivalen.
Ledamoten Johan Stael von Holstein säger i en kommentar att svenska folket återigen visat prov på sin dåliga smak och sitt taskiga omdöme.
"Det är förvånande att folk röstar bort en sådan episk gestaltning som den Fronda bjuder på. Detta är möjligen det närmaste socialrealismen vi kommit i poptextuella sammanhang någonsin.
Åtminstone sedan 1997 då Magnus Uggla skaldade om att vara kung i baren".
VI SOM BRANN I NATTEN
Timmen är sen och vi går hem
Luften är kall och full av regn, igen
Det känns som om livet går förlorat här
Om 20 år vet ingen vem du är
Det var vi som brann i natten
Du och jag som sprang mot allt
Det var vi som stod för skratten
Det var vi mot rubb och stubb
Vi vet att dom ljuger
Varför då?
Två små pojkar ska förstå
Vi såg mirakel i en hopplös tid
När modet brast där tog vår kärlek vid
Det var vi som brann i natten
Du och jag som sprang mot allt
Det var vi som stod för skratten
Det var vi mot rubb och stubb
Om man har för vana att stundtals ta sig fram med så kallade 7-milakliv (obs! Prince-stavningen) är det lätt hänt att man efter ett tag börjar halta. Värst drabbas versmåttet av denna hälta. Det kan som synes även trilla och slå sig lite lätt. Låten som här blott sporadiskt återges heter Rubb och stubb och framförs i svulstigt arrangemang av Martin Stenmarck, ni vet han musikalhjälten som blev schlagerförlorare och sedan någon typ av impressionistisk rockpoet á la Baudelaire (fast Baudelaire hade inte så mycket gitarr i bakgrunden.)
Låten börjar i samma suggestiva regnväder som Orup fångade så makalöst bra en gång i tiden.
Timmen är sen och vi går hem, luften är kall och full av regn, igen, sjunger Martin.
Om man nu promt skall ha ett nödrim funkar faktiskt "hem" ganska bra med just "regn".
Man behöver inte lägga till "igen". Det blir liksom en tautologi. Kan man tycka.
Hur mycket man än vill, rimmar dock ordet "allt" tämligen dåligt med "stubb".
Men som sagt.
Tar man 7-milakliv för ofta kan man halka. Framförallt om man har skinnkläder på sig.
Till sist en annan Stenmark. Inte lika omständlig:
-Dä bar å åk med is i magen och med tungan rätt i mun, varje centimeter är en hundradels sekund.
Ahhh...kanske är det Ingmar och Stig Strand som Martin sjunger om? Vi såg mirakel i en hopplös tid...mmm...bitarna börjar falla på plats.
YEAH, YEAH...WOW, WOW!
Baa bapabapaba aaaa,
baa bapabapaba aaaa
Baa bapabapaba aaaa,
baa bapabapaba aaaa
Baa bapabapaba aaaa,
baa bapabapaba aaaa
Baa bapabapaba aaaa,
baa bapabapaba aaaa
Du är här, jag är frusen
Du är en av flera tusen
I en plastburk för oss unga
är du där med mun och tunga
Du är flickan i reklamen
som har tagit charmexamen
Tv-Shop är så på riktigt
Det du säger är så viktigt
Och du är så
Yeah Yeah Wow Wow!
Du är så
Yeah Yeah Wow Wow!
Du är så
Du är så...
Martin Svensson hette en man. Eller ja...
En kille. En grabb.
1999, just när det gamla seklet beredde sig för att somna in, släppte denne titan bland populärmusiker ifrån sig denna låtskatt, smått inspirerad av Bo Setterlind.
Låten - sällsamt modern och eklatant urban (Martin kommer från Varberg) - fick den fullständiga titeln "(Du är så) Yeah Yeah Wow Wow".
I texten skildras den omedelbara ungdomsförälsken så som den kan te sig när ämnet för ens ömmande känslor trots allt bara är "en av flera tusen". Efter ett tags stillasittande, ytterst romantiska fikapauser inser man dock att ens interlokutör är unik och helt egen. Det kan till och med vara så att det handlar om "flickan i reklamen". Ja. Syftande då på hon som "tagit charmexamen".
I Martins fall var denna charmiga flicka känd som Dilba Demirbag. Åtminstone när låten gavs ut; 1999.
Märkligt nog är Martin och Dilba numera skilda.
Möjligen blev det några wow wow för mycket.
PS! Martin Svensson är inte bara musiker och hyllad textförfattare. I likhet med andra genier såsom exempelvis Leonardo Da Vinci eller August Strindberg har denne pojk många järn i elden, ständigt beredd att fängsla sin publik med nya, kulturella yttringar. Förra året gav han sålunda ut en bok vid namn MItt namn var Elton Persson.
Han uppges blogga också. På www.martinsvensson.net.
Slutligen: vill du ha hjälp med ditt eventuella bröllopstal eller något annan högtidsframförande kan du via sajten be Martin skriva det. Räkna med en hel del baa bapapabaa baapappa baa...
IN A WONDERFUL BALLOON
I hit the road out of nowhere
I had to jump in my car
And be a rider in a love game
Following the stars
Don't need no book of wisdom
I get no money talk at all
She has a train going downtown
She's got a club on the moon
And she's telling all her secrets
In a wonderful balloon
She's the heart of the funfair
She's got me whistling her private tune
***
I take you on a skyride
A feeling like you're spellbound
The sunshine is a lady
Who ROX you like a baby
Efter flera år av samhällskritiska texter bestämde sig Per Gessle 1990 för att han skulle slå sig lös i en annan kontext. Hans oppositionella kollektiv Gyllene Tider (för konstkännare bekanta under namnet Halmstadsgruppen) hade gjort det till sin roll att belysa livets orättvisor (Billy), avslöja maktens arrogans (Marie i växeln) och fokusera på de fasor som det eskalerande mediesamhället fört med sig (Flickorna på Tv2).
Dessutom var bandet inte främmande för en aktiv roll i miljöfrågan och det nu så hett omdebatterade klimathotet (Tylö Sun), ej heller att mitt i allt allvar ironisera över sin egen generations kampvilja ((Kom så skall vi) leva livet)
När så Per träffade Marie Fredriksson i mitten av 80-talet och de bestämde sig för att blondera sitt hår och ikläda sig axelvadd, var turen kommen till det populärmusikaliska fenomet Roxette 1986. Första plattan Pearls of passion blev förvisso ingen demarkationslinje mellan den folkliga popen och de samhällskritiska textavsnitten. Många ser exempelvis singelhiten Neverendig love som den kanske tydligaste indikatorn på socioemotionella bindningar i de tidiga, agrara samhällen som uppstod i det medeltida feodalsamhället.
Efter succén med plattan Look Sharp 1988 som rendererade bandet en USA-etta och senare ett eget hotell åt Herr Gessle, kände upphovsmannen ett visst behov av att ta några steg tillbaka och rannsaka sin alltför akademiska hållning visavi textförfattandet.
Resultatet går att skönja i titelspåret till plattan "Joyride!", 1991.
Nu är det inte länge någon botgöring som önskas, ej heller något uppbrott från invanda föreställningar, ännu mindre något försök till revidering av antika tankemönster, exempelvis hittar vi inga referenser till vare sig Caesar eller floden Rubicon på plattan "Joyride!".
Istället verkar det vara så att Roxette enbart vill se denna skiva som underhållning, en förströelse för stunden, en nypa socker att kasta i kaffet, så att säga. Och visst unnar vi bandet detta avbräck i en annars så analyserande och docerande kontext.
Det finns en fin svensk översättning av Britt G Hallkvist av ovan nämnda text. Här följer den:
Jag slår i gatan från ingenstans
var tvungen att hoppa in i min bil
och bli en ryttare i ett kärlekens spel
följande stjärnorna
Behöver ingen visdomsbok
får inget pengasnack alls
Hon har ett tåg som går till centrum
hon har en klubb på månen
och hon berättar alla sina hemligheter
i en underbar ballong
hon är nöjesfältets hjärta
och hon får mig att viska i en
privat melodi
Hon säger: Hallå, din dåre!
Jag älskar dig!
Kom, låt oss rida en nöjesritt
rida en nöjesritt
BOLLEN ÄR RUND, ALLT KAN HÄNDA
Sätt på tv´n, höj upp volymen
Packa väskan men glöm kostymen
Vi ska kämpa som vilda dårar
Nu gäller bara svett och tårar
Det är nu vi ska visa vad vi kan
Vi har viljan att ta oss ända fram
Vi ska springa ända in i mål
Åheiåh - de e tjejernas tur i år
Hela världen ska få se
Vilka vikingar vi e
Åheiåh - för vi e gula å blå
Bollen är rund, allt kan hända
Ett underläge det kan man vända
Står ni i vägen, skyll er själva
Här kommer våran svenska elva
Stackars den som står där i målet
Hon ska få smaka på svenska stålet
Vässa skorna , sätt dom på
Vi är gula och vi är blå!
Åheiåh det är tjejernas tur i år...
Svenska poptexter når aldrig så högt som när de författats i syfte att glorifiera, stötta, inspirera och peppa ett svenskt landslag. Många är de textförfattare som slåss om att få skapa en kampsång, en hymn, en anthem som skall lyfta det gröna fältets gladiatorer eller den blanka, vita isens fightande krigare i hjälm.
Att skriva en officiell idrottslåt är helt enkelt ett hedersuppdrag.
Inför Sveriges utmaningar i Damfotbolls-VM 2003 gick turen till den dynamiska trion Niklas Wahlgren, Christer Sandelin och Tommy Ekman. Ett triumvirat som här axlar mantlar från sådana titaner som Lasse Holm, Galenskaparna och After Shave och självaste Staffan Hellstrand (så här i juletider kallad Saffran Hellstrand).
Som minnesgoda besökare av Rimbloggen kanske känner till, var Markoolios tilltag att år 2000 med låten Mera mål peppa herrlandslaget i fotboll inför EM, oerhört populärt och gav den pondus Markoolio så väl behövde i artistkretsar. Låten var dock aldrig sanktionerad av SvFF, ännu mindre någon officiell låt, trots att Arne Hegerfors hördes kommentera fotboll i bakgrunden. Mera mål blev istället en generationslåt och kampsång för den klappkepsbärande, öldrickande och lönnfeta grupp av individer som på läktarplats aldrig missar en landskamp (åtminstone inte den första kvarten, innan fyllan tar över).
Tillsammans med Håkan Södergrens bedövande "Okej, nu tar vi dom" från 1989 är Mera mål Sveriges genom tiderna största sportlåt (om man bortser från Percy Faiths klassiska Musto Gusto, signaturen till SportExtra i P4) men den är ju som bekant inte riktigt svensk...men det är kanske inte heller Markoolio...eh...i alla fall:
2003 kommer så denna förlösande singel kallad "Gula och blå - det är tjejernas år i år" skriven av ovan nämnda trio, ett gäng med tunga meriter gällande svensk pop...Sandelin/Ekman (aktuella med julsingeln Tänd ett ljus, en cover på Triad!!!!) hade som bekant lappade jeans redan på 80-talet.
Och Niklas Wahlgren har ju varit naken på film så nog var de tillsammans mogna att skriva en fängslande kamplåt, alltid.
Anslaget anger en feministisk undertext som sedan präglar hela låten ("packa väskan, men glöm kostymen"), rimmen om att kämpa som "vilda dårar" så att man får både "svett och tårar" är också fina.
Starkaste avsnittet i texten är dock detta: "Bollen är rund, allt kan hända, ett underläge det kan man vända, står ni i vägen, skyll er själva, här kommer våran svenska elva".
Här antyds en kämpaglöd och en äppelkindad entusiasm som skulle kunna vara hämtad från det svenska folkhemmets glansdagar, man liksom hör små ekon av Nacka Skoglund eller Snoddas, stilmässiga referenser som upphovsmännen med sin känsla för själva idrottens innersta väsen och mystik är väl bekanta med.
Sandelin gjorde faktiskt en omfattande research innan låten skrevs och kunde för sina kumpaner konstatera att "jodå..det stämmer...bollen är faktiskt rund!"
Rimmen är så magnifika..."skyll er själva, här kommer våran svenska elva"...
Hur det gick för damlandslaget i VM 2003? Ja...jag vet inte...
FARFARS FAR KAN GE SVAR...YEAH YEAH....
Beatles gav oss sin musik
Yesterday, vad den var fin
Alla älska melodin
yeah yeah yeah
När skivor kom då gick det larm
grammofonen den gick varm
Alla föll för Beatles charm
yeah yeah yeah
Många gick å nynna på
A hard day's night fast dom var små
Farfars far kan ge svar vem dom var
Beatles Beatles
Världen var en stor estrad
och där stod vi rad på rad
njöt av varje fin ballad
yeah yeah yeah
Beatles gav oss sin musik
flickor tjöt i vilda skrik
Alla skivor har vi kvar
vi skall minnas Ringo Starr
å George å Paul
å John....
Man kan med visst fog fråga sig vad som är värst. Att ställa sig naken, inrullad i honung mitt i en bisvärm, att vifta med en kondom i Sankt Peterskyrkan, att gå på AA-möte med en bag-in-box under armen eller att - som schlagerbandet Forbes gjorde den 7 maj 1977; gå in på Wembley Conference Center i London, iförda svarta dansbandkostymer med lila kråsskjortor och sjunga en hyllning till Englands främsta kulturpersonligheter i modern tid...
Det gick som det gick. Plats 18 (sist) i Eurovision Song Contest 1977 och enbart 2 poäng.
Det mest frapperande med texten (skriven av en viss Sven-Olof Bagge) är användandet av ordet yeah. Oftast förekommer detta repetetiva yeah tre gånger - för att på så sätt hamra in essensen av det som Bagge ansåg att popgruppen Beatles stod för. Flickornas skrik YEAH!, fina ballader YEAH!, larm och hysteri YEAH!
På många sätt är detta en riktig beskriving av situationen. När Beatles lade västvärlden under sina fötter 1963 utbröt en hysterisk reaktion. Flickor skrek, föräldrar upprördes, John Lennon jämförde bandets storhet med Jesus och Ringo Starr såg mest lite dum ut.
Allt detta var en del av det som numera kallas populärkulturen, tonårsrevolten, kärleksrevolutionen...kort sagt allt det som det svenska bandet Forbes INTE står för eller ens vagt utstrålar.
Forbes utstrålar istället mexitegel, dansbandsafton, pomada, grillchips, mopeder och rislampa.
Inte så mycket Merseybeat med andra ord.
Med detta sagt kan vi kasta oss över denna underbara text som alltså utgör sig för att vara både dokumentär och stämningsfull. En hyllning till Beatles, helt enkelt.
En hyllning som vill fånga tidsandan och nostalgiskt blickar tillbaka på det som kom att kallas "the british invasion".
Det är för textförfattare Bagge viktigt att redan i början understryka att Beatles var ett sk crossover-band, dvs att deras image kan ha varit lite kantig bitvis men "alla föll (ändå) för Beatles charm" och musiken nådde verkligen ut till den breda folkmassan "Yesterday vad den var fin, alla älska melodin...yeah yeah yeah"...
Sedan kommer vi till frågan huruvida farfars far verkligen kan ge svar på vilka Beatles var.
Lite snabb huvudräkning: Anta att medelåldern på Forbes medlemmar 1977 var 30 år. Låter ganska rimligt. Deras far torde då i genomsnitt ha varit 55 år 1977. Faderns pappa, Forbesmedlemmarnas farfar kanske var 77-80 år gammal 1977. Farfaderns pappa i sin tur, Forbesmedlemmarnas farfarsfar, skulle samma år ha varit ungefär 110 år gammal om han ens levt.
Men om farfars far levde skulle han vid tidpunkten för Liverpoolbandet Beatles internationella genombrott ha varit 96 år gammal, givet att killen föddes 1867. Är det så vidare troligt att en 96-årig man skulle vara så "uptodate" att han hänförts av fyra långhåriga slynglar från Liverpool? Tveksamt. Mycket tveksamt.
Vi kan alltså slå fast att sannolikheten för att farfars far anno 1977 skulle haft något väsentligt att berätta om The Beatles är försvinnande liten.
Trots sin uppenbara ambition att vara historiskt riktig och uttömmande framstår Sven-Olof Bagges text mest vara ett uppvisande i effektsökeri och skapad inte så mycket utifrån historisk riktighet som utifrån rimmens förmåga att mötas och bilda en enhet. Så blir exemelvis raden "Alla skivor har vi kvar, vi skall minnas Ringo Starr" något krystad, minst sagt.
Däremot når Bagge stundtals små sporadiska stoftrester av det som kan kallas magisk poesi i följande passus:
"Världen var en stor estrad, å där stod vi rad på rad, njöt av varje fin ballad...yeah yeah yeah"
Den meningen är textens mest utlämnande passage och är i sig väldigt stark.
Den strofen kan ingen ta ifrån honom. Frågan är om inte denna ensamma textrad utgör grunden i Sven-Olof Bagges tryggade ålderdom.
"JAG ANVÄNDER INTE HÅRSPRAY MED OZON I"
Jag brinner av tanken
Att få vara tillsammans med dig
Den första, den sista
Vi är gjorda för varann
Jag hade rätt, du hade fel
Eller var det kanske tvärtom
Men spelar det någon roll
Ifall vi börjar om på noll
Du vet vad jag känner
Och du vet vad jag vill
Så varför tvekar du
Sluta tveka nu
Denna lilla pärla till låttext har författats av ingen mindre än Christer Sandelin, den svenska poplyrikens gossen Ruda. Låten heter Vi är... och finns med på mästerverket Luften darrar 1989. Det finns mycket att lyfta fram i denna remarkabla och fascinerande text. En bristande logik gör sig dock till känna i den här ovan återgivna första strofens tredje rad.
Han brinner av tanken...en tanke...den tanken...hur man än vrider och vänder på det handlar det om singularisformen av ordet "tanke". Gott så.
Men sedan kommer "den första, den sista" som syftar på....ja, det kan ju inte vara tanken för den är ju ensam. Om det inte är så att den första tanken och den sista tanken är lika mycket värd att vänta på. Den sista tanken brukar ju annars omgärdas av uppbrott och sorg men så icke här om man vävilligt skall tolka Sandelins text.
Det är alltid klädsamt när en textförfattare stiger ner från sina höga hästar uppburna av den omnipotens som skapas av upphovsmannens självklara roll i textsammanhanget och ifrågasätter sig själv och situationen. "jag hade rätt, du hade fel...eller var det kanske tvärtom?" undrar Sandelin lite tvehågset.
Att sedan rimma "spelar det någon roll om vi börjar om på noll?" är ett försök att nå upp till samma textmässiga höjder som historiskt sett präglat Christers författarskap. Den svenska folksjälen har ju tidigare tagit till sig magiska textavsnitt som "jag går i första ring och jag fattar ingenting" och den kosmopolitiska betraktelsen "på jakt efter guld som glimmar, men min skatt är kvar i Paris".
Detta nya försök "spelar roll/börjar om på noll" äger inte samma välljudande klang och smått skabrösa undertext.
Avslutningsvis en annan välslipad diamant sprungen ur Christer Sandelins begåvade penna:
Ehahohehoh, nanana, nanana, oh oh oh
Ehahohehoh, nanana, nanana, följ mig, följ mig
Följ mig, följ mig, låt inte världen omkring få dig att tveka
Följ mig, följ mig, dom känslor som leder oss fram
Följ mig, följ mig
SÖKES: EN HIPPIE MED STIL
Du vet att jag vill bara ha dej
Och det räcker för mej
Bara det är vi två
Behövs varken båt eller bil
Ingen hippie med stil
Jag vill ha dej ändå
Pengar kan du spara, presenter kan få vara
Jag tackar lika gärna nej
För där du går lämnar kärleken spår
Tänk att jag får va' hos dej
Ovanstående klassiker på Svensktoppshimlen är Där du går lämnar kärleken spår med ABBA-Frida; Frida Lyngstad. Det är i sin tur en svensk version av Love grows av och med Edison Lighthouse anno 1970.
Den svenska översättningen är tidstypisk...nästan i samma stil som Siw Malmkvists Slit & Släng (cover på Lucky Lips) där det pratas om en "toppen-bungalow" osv osv.
Det markanta med denna text tycker jag är frasen "en hippie med stil..."
Mycket kan man anklaga hippies för men just begreppet stil är väl inte aktuellt förutsatt att man i sammanhanget talar om "smakfull och proper; stilfull".
Om stil istället åsyftar "stilbildande, trendsättande, en särskild typ av stil=image" skulle man kunna tala om en hippie med stil.
Men en sådan - om han nu finns - verkar inte behövas i Fridalåten. Inte båt eller bil heller, för den delen.
Sedan kan man ju undra exakt vilka spår som kärleken lämnar efter sig. Avkastade underkläder, tomma vinbuteljer?
Eller något annat?
Texten uppmanar och lockar till tolkning på mer än ett sätt.
SOM EN BOLL I ETT FLIPPERSPEL
Det är inte lätt när man inte kan inse sina fel
jag är som en boll i ett flipperspel...aha-aaa
Längtar efter dig och nu står jag här utanför din dörr
När jag nu ringer på
Öppnar du då?
Eller vill du att jag skall gå?
Så jag ber dig...kom ut till mig
Woahhh...Eloise!
Är vi mer än bara vänner?
Så visa vad du känner och sen får känslorna bestämma
Eloise! Även vindarna kan vända. För mig är du den enda
Vår kärlek den är värd ett högre pris...ELOISE!!!
Väldigt få nyfödda flickor i Sverige får namnet Eloise. Det skall vi kanske vara glada för.
Väldigt få svenskar utanför Göteborg kände innan 1993 till Casper (Solbränna+blond kalufs=folkpark) Jarnebring och hans vänner i Arvingarna.
Efter Grammisgalan på Berns samma år vet alla (även indiesnubbarna) vilka Arvingarna är eftersom Popsicle-gitarristen Fredrik Norberg önskar livet ur dem i "en tragisk bussolycka". För en tid kallas de spefullt för "Köravvägingarna".
Bandets mest kända låt som tävlade för Sverige i Eurovison Song Contest och kom sjua på 89 poäng är den ovan citerade; Eloise.
Texten är stark. Till att börja med. Innan något annat sägs...måste vi konstatera att texten är stark.
Insiktsfull, ångerfull men också...möjligen...hoppfull (även vindarna kan vända).
Sångarens älskade har uppenbarligen påpekat hans eventuella brister. Oavsett om han håller med henne eller inte vill han gå till botten med problemet. Och nu står han utanför hennes dörr. Och ringer på...öppnar hon då?
Ja...det får vi aldrig veta. Textförfattaren håller oss på halster under låtens svettiga tre minuter.
Är de verkligen mer än bara vänner?
Sant är i alla fall att Casper känner sig som en boll i ett flipperspel. Lysande metafor. Lysande rim.
Alla vet hur det känns. Man kastar sig fram och tillbaka, försöker hitta en lösning men möter bara motstånd och kastas ofrivilligt tillbaka till det ställe som man utgick ifrån.
Som att gå på tivoli i helvetet.
jag är som en boll i ett flipperspel...aha-aaa
Längtar efter dig och nu står jag här utanför din dörr
När jag nu ringer på
Öppnar du då?
Eller vill du att jag skall gå?
Så jag ber dig...kom ut till mig
Woahhh...Eloise!
Är vi mer än bara vänner?
Så visa vad du känner och sen får känslorna bestämma
Eloise! Även vindarna kan vända. För mig är du den enda
Vår kärlek den är värd ett högre pris...ELOISE!!!
Väldigt få nyfödda flickor i Sverige får namnet Eloise. Det skall vi kanske vara glada för.
Väldigt få svenskar utanför Göteborg kände innan 1993 till Casper (Solbränna+blond kalufs=folkpark) Jarnebring och hans vänner i Arvingarna.
Efter Grammisgalan på Berns samma år vet alla (även indiesnubbarna) vilka Arvingarna är eftersom Popsicle-gitarristen Fredrik Norberg önskar livet ur dem i "en tragisk bussolycka". För en tid kallas de spefullt för "Köravvägingarna".
Bandets mest kända låt som tävlade för Sverige i Eurovison Song Contest och kom sjua på 89 poäng är den ovan citerade; Eloise.
Texten är stark. Till att börja med. Innan något annat sägs...måste vi konstatera att texten är stark.
Insiktsfull, ångerfull men också...möjligen...hoppfull (även vindarna kan vända).
Sångarens älskade har uppenbarligen påpekat hans eventuella brister. Oavsett om han håller med henne eller inte vill han gå till botten med problemet. Och nu står han utanför hennes dörr. Och ringer på...öppnar hon då?
Ja...det får vi aldrig veta. Textförfattaren håller oss på halster under låtens svettiga tre minuter.
Är de verkligen mer än bara vänner?
Sant är i alla fall att Casper känner sig som en boll i ett flipperspel. Lysande metafor. Lysande rim.
Alla vet hur det känns. Man kastar sig fram och tillbaka, försöker hitta en lösning men möter bara motstånd och kastas ofrivilligt tillbaka till det ställe som man utgick ifrån.
Som att gå på tivoli i helvetet.
JULKLAPPSRIM
Om polotröjor är din böjelse
säger jag som mannen på Tivoli;
-God förnöjelse!
Detta egenhändigt komponerade grötrim kan användas till alla julklappar. Frågan är om inte detta är det universala och ultimata julklappsrimmet. Visserligen avslöjar jag ovan vad som finns i paketet (förkastligt) men man kan också snirkla till det och vara mer svävande om man vill.
Byt bara ut andra ordet i första raden och rimmet kan passa lite var stans. Visserligen är det långt till jul men man bör ju fila på sina rim redan nu...i god tid, menar jag.
säger jag som mannen på Tivoli;
-God förnöjelse!
Detta egenhändigt komponerade grötrim kan användas till alla julklappar. Frågan är om inte detta är det universala och ultimata julklappsrimmet. Visserligen avslöjar jag ovan vad som finns i paketet (förkastligt) men man kan också snirkla till det och vara mer svävande om man vill.
Byt bara ut andra ordet i första raden och rimmet kan passa lite var stans. Visserligen är det långt till jul men man bör ju fila på sina rim redan nu...i god tid, menar jag.
